Debattör Magnus Andersson Reservofficerarna

På grund av officersbrist föreslås att ett hundratal militära befattningar på Högkvarteret ska omvandlas till civila. Vissa av de befattningarna skulle kunna öronmärkas för reservofficerare så att dränaget av militär kompetens minimeras, anser Magnus Andersson.

I den ledningsutredning som genomförts av För- svarsmakten, under ledning av generalmajor Gunnar Karlsson, föreslås att ett hundratal militära befattningar på Försvarsmaktens högkvarter ska omvandlas till civila. Som bakgrund till detta ligger ett konstaterande att med nuvarande personalläge så finns det en brist på cirka 800 yrkesofficerare och om tio år kommer det finnas ett underskott på 650 yrkes- officerare. Omvandlingen från militära till civila befattningar är alltså ett sätt att under rådande omständigheter kunna bemanna försvarsledningen fullt ut snabbare än vad den nuvarande tillväxttakten för yrkesofficerare möjliggör. 

Från utredningens sida är man orolig för att officersbristen skulle utarma förbanden på militär personal när de centrala behoven ökar. Det bästa för alla vore givetvis om det inte var någon brist på officerare alls, men nu står vi inför en situation som måste hanteras. I det fall att man skulle gå på utredningens förslag och göra om ett antal befattningar till civila anser jag att man bör göra sitt yttersta för att inte dränera Högkvarteret på den militära kompetens som är unik för officersprofessionen. Endast officerare har förståelsen och kunskapen att leda militära förband.

I detta sammanhang är det viktigt att inte glömma bort den förhållandevis stora reservofficerskåren – i dag finns över 6 500 reservofficerare anställda i myndigheten. Det är ungefär dubbelt så många som krigs- organisationen i dag har behov av. Reservofficeren är en resurs som dels har den unika militära kompetensen med kunskap om Försvarsmakten som organisation, dels en ofta djup civil kompetens och erfarenhet från andra organisationer. Denna resurs används i dag mycket sparsamt trots att den har mycket stor potential, inte minst i sammanhang där avsaknad av militär kompetens kan utgöra ett hinder.

Rent konkret kan man se flera olika lösningar framför sig. Vissa befattningar som görs om till civila skulle kunna öronmärkas för reservofficerare när den militära kompetensen anses särskilt viktig. Ett annat alternativ är att man gör reservofficers- examen till en särskilt meriterande faktor i rekryteringsprocessen – något som i dag är anmärkningsvärt ovanligt. En tredje väg är att under en övergångsperiod låta reservofficerare bemanna yrkesofficersbefattningar, där så anses lämpligt.

Oavsett hur man väljer att gå fram är det min övertygelse att det finns mycket att vinna på att involvera reservofficersrörelsen i att hitta lösningar i en tid när personalbristen är stor. Försvarsmakten har lagt och fortsätter varje år att lägga väldigt mycket pengar på utbildning och fortbildning av sina reservofficerare. Därför är det onekligen en lockande tanke att myndigheten ska få ut mer användning av de investerade pengarna. 

Reservofficerskåren är en betydelsefull resurs och det är viktigt att räkna med oss och vår vilja att bidra när vårt försvar behöver det som mest. Dessutom kan det vara en ypperlig möjlighet för Försvarsmakten att få in medarbetare med nya perspektiv, samtidigt som man minimerar dränaget av den unika militära kompetensen.

Debattör: Magnus Andersson
Specialistofficer i reserven och styrelseledamot i Förbundet Reservofficerarna. Jobbar civilt på revisions- och rådgivningsföretaget EY med teknikrisker och cybersäkerhetsfrågor, inom såväl näringslivet som den offentliga sektorn.