Utbilda officerare på tekniska universitet

Med rådande rekryteringsbehov och rapporterade kapacitets­problem i det militära utbildningssystemet vore det motiverat att överväga en utbildningsstruktur som tillämpas i bland annat USA. Modellen är att erbjuda officersutbildning där militära inslag integreras med universitetsstudier, och ökar i intensitet under sommarloven mellan läsåren. Denna text vill i korthet skissa hur en motsvarande svensk modell skulle kunna utformas.

Dagens KTH är arvtagare till Högre artilleri­läroverket på Marieberg. De militära ingenjörerna kom först, därav titeln ”civilingenjör” för övriga ingenjörer. De på grund av teknikutvecklingen ökade kunskapskraven var drivande då Europas stormakter i slutet av 1700-talet grundade militära skolor – och 1802 hjälpte Frankrike det unga USA att skapa en ingenjörsskola i West Point, vid Hudsonfloden. Teknik och taktik är eviga, sammanflätade militära konstanter: ”To know tactics, know technology”.

Givet militärens historiska roll i den moderna statens framväxt är det inte förvånande att det ofta är metoder med militärt ursprung som idag förmedlas i kurser på civilingenjörs- och civil­ekonomutbildningar. Projektledningstekniker, ledarskapsteorier, beslutsfattandemodeller, strategianalys, operationsanalys med flera kvantitativa metoder är några exempel, ofta vuxna ur de amerikanska satsningar som gjordes under andra världskriget respektive kalla kriget. En genomsnittlig ingenjörsutbildning (tre- eller femårig) har således redan stor relevans för militär verk­samhet förutom att den även ska ge förmåga till metodisk problemlösning inför helt nya utmaningar.

I den svenska Försvarsmakten har en säreget upprättad demarkationslinje gjort att nästan all universitetsutbildning värderas som militärt irrelevant. Så är inte alls fallet i till exempel USA, Frankrike, Storbritannien eller Tyskland. Officerare i dessa länder studerar och avlägger civila examina i olika ämnen, helt inom ramen för den ordinarie militära officersutbildningen.

Hur skulle då till exempel en högskoleingenjörsutbildning fungera som officersutbildning? Att organisera officersutbildning på det sätt som här avses motsvarar hur amerikansk grundläggande officersutbildning bedrivs vid militärens egna lärosäten (arméns West Point, flottans Annapolis respektive flygvapnets Colorado Springs). Där läser kadetter in en examen i ett civilt ämne och genomgår samtidigt militära utbildningsmoment. På examensdagen får de både sin akademiska ämnesexamen och sin officersexamen. På motsvarande sätt skulle ingenjörsstudenter på till exempel Chalmers, KTH, Linköping och Lunds tekniska högskola under terminerna kunna läsa kurser i till exempel säkerhetspolitik och taktik (parallellt med övriga kurser) för att under längre lov kunna genomgå mer intensiv utbildning, inklusive övningar, vid funktionsskolor.

De militära ingenjör­erna kom först, därav titeln ”civilingenjör”.

Modellen är i USA i stort densamma vid militära lärosäten som vid ett stort antal civila universitet. Vid universiteten benämns modellen ”ROTC” (”Reserve Officers’ Training Corps”) men den är inte en egentlig reservofficersutbildning, utan ett sätt att kvalificera sig för anställning antingen som yrkesofficer eller som reservofficer. Inom US Army står ROTC-utbildningen varje år för långt över hälften av de nyutnämnda yrkesofficerarna. Bland dem som innehaft USA:s högsta militära befattning finns generalerna Mark Milley, Colin Powell och Hugh Shelton som alla fick sin grundläggande officersutbildning genom ROTC.¹

Det senaste åren har den svenska armén gästats av flera amerikanska officerare, bland annat besökte HIMARS-officerare samt ställföreträdande armékårschef general Broadwater ASÖ:n 2022 i Enköping. Alla dessa amerikanska officerare hade genomgått ROTC-­officersutbildning. De tre HIMARS-­officerarna hade examina inom internationella relationer, fysiologi respektive informatik. Utöver sin akademiska examen så genomgår amerikanska arméofficerare tidigt en mängd militära kurser snarlika våra YBK och senare även nivåhöjande skolsteg, som regelmässigt är kortare än i Sverige och som inte syftar till några akademiska poäng/examina.

Med yngre generationers förändrade preferenser är det orealistiskt att förvänta sig att normal­inställningen hos huvuddelen är att tillbringa hela yrkeslivet i Försvarsmakten. Sannolikt väljer en del lämpliga befälsvärnpliktiga därför bort officersbanan, trots att de skulle vara intresserade, därför att de inte vill investera tre studieår i Officersprogrammet. Om däremot en möjlighet att ta officersexamen parallellt med ordinarie universitetsstudier erbjuds, skulle detta säkert attrahera en andel av dessa – i synnerhet om lämpliga ekonomiska incitament skapas.

Med en svensk modell skulle militära utbildningsavdelningar kunna inrättas i till exempel Stockholm/Uppsala, Göteborg, Malmö/Lund, Linköping och Luleå. Under terminerna skulle den militära studieaktiviteten vara mindre intensiv, med till exempel en till två teoripass per vecka, och praktiska moment var tredje helg. Under loven skulle kadetterna genomgå utbildningsskeden på respektive funktionsskola, där tonvikten primärt skulle vara hands-on och moment i fält snarare än ännu fler akademiska lektionssalskurser.

Avslutningsvis, för att återvända till teknik­temat, är det värt att notera att 70–90 procent av de ämnesexamina som kadetter på de tre amerikanska militära lärosätena (West Point, Annapolis, Colorado Springs) kan välja mellan är inom områdena teknik eller naturvetenskap. Skulle en svensk ROTC-modell tillföras dagens svenska system skulle rekrytering i delvis nya studentgrupper sannolikt underlättas och då skulle även officers­kåren tillföras ett välkommet tillskott av teknisk kompetens.

¹ Påpekat av Kn Andreas Braw, redaktör för Militär debatt, där en tidigare version av denna text nyligen publicerats.