Att vara reservofficer är inte en hobby – det är ett jobb

Att vara reservofficer må kännas som ett kall, men det är inte en hobby. Det är ett yrke, vars uppgift är att stå till förfogande och ställa in sig för tjänstgöring när Försvarsmakten kallar. Det är inte vilket jobb som helst, utan själva grunden till en flexibel krigsorganisation, alltså Försvarsmaktens kärnverksamhet.

Självklart kan man tycka, men det är det inte alls. Att många saknar insikt i att reservofficersyrket är just ett yrke är orsaken till de tvister som Förbundet Reservofficerarna tvingas driva, ibland så långt som till Arbetsdomstolen.

Den förordningsreglerade reservofficerspremien är en sådan fråga. En reservofficer ska få två prisbasbelopp efter att ha tjänstgjort tolv månader, vilket Försvarsmakten gör det mesta för att slippa betala. Vilken annan yrkeskår förväntas utföra arbete utan att få reglerad lön?

Vår kamp för rätt till tjänstledighet från civil arbetsgivare har samma ursprung: Vem förväntas ta semester för att kunna få jobba?

Och få tycker nog att det är hållbart att behöva ta av sitt sparkapital för att ha råd att utföra sitt yrke.

Frågan om NOR är ett annat exempel: Alla andra statstjänstemän belönas med utmärkelsen som uppskattning efter 30 år i statlig tjänst – varför ska en enda yrkeskår nekas den erkänslan?

Förbundet Reservofficerarnas huvudfokus är att så många reservofficerare som möjligt ska kunna tjänstgöra i Försvarsmakten. Skälet är lika enkelt som uppenbart: Det handlar om Sveriges försvarsförmåga. Behovet av aktivt tjänstgörande reservofficerare är stort redan idag, och kommer att öka drastiskt de närmaste åren. En alldeles för stor andel av den befintliga reservofficerskåren har inte övats tillräckligt mycket för att vara aktuell för en krigsbefattning. För att nå målen måste omkring 300 nya reservofficerare utbildas varje år och befintliga reservofficerare som fortfarande är användbara omgående placeras i rätt befattning.

Det är farligt att slå sig till ro i vissheten att 6800 reservofficerare är anställda av Försvarsmakten, när hälften inte anses användbara och en stor andel av resten är (eller borde vara) krigsplacerad någon annanstans. Det räcker inte att ha tillräckligt många reservofficerare på papperet. De måste finnas i verkligheten också – rätt utbildade och med möjlighet att komma när Försvarsmakten kallar.

Därför krävs en ordentlig inventering av reservofficerskollektivet. En seriös sådan, som hanterar reservofficeren som en yrkesperson, inte hobbymilitär. Det krävs utbildning, övning, verkliga befattningar för rätt kompetens. A8 är ett av förbanden, där respekten för reservofficersyrket som just ett unikt yrke, lett till framgångar för rekryteringen. Ett annat föredöme är FMLOG, där man nu använder unga reservofficerare i utbildning av civil personal, vilket ger hög kvalitet till låg kostnad.

Reservofficerens status behöver stärkas, både i den civila och den militära världen, för reservofficerssystemets och Försvarsmaktens skull. Annars riskerar nyrekryteringen att minska och krigsorganisationen stå med vakanser.

För att den kommande försvarsorganisationen ska bli verklighet krävs ett stort antal reservofficerare som ses och bemöts som de yrkespersoner vi är.

Till sist vill jag önska er alla en synnerligen god jul och ett gott nytt år, förhoppningsvis i fredens tecken. Skänk gärna en tanke, och ännu hellre en gåva, till det beundransvärda ukrainska folket som nu går mot en hård vinter och enorma behov. Här får du tips om hur du kan skicka årets viktigaste julklapp.