Nu är det dags att prioritera oss reservofficerare

Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina visar med all önskvärd tydlighet varför vi behöver en stark och fullt bemannad Försvarsmakt även i Sverige.

Ukraina har på sju år lyckats gå från 0 till 17 brigader samt fyra artilleribrigader. Det går alltså att tillväxa, och att göra det snabbt. Förutsatt att man prioriterar.

Riksrevisionen kritiserade i början av september Försvarsmakten för att inte prioritera rekrytering av soldater, att för många slutade i förtid och att numerären därmed underskred Försvarsmaktens behov.

Det vore intressant att veta hur Riksrevisionen skulle se på hanteringen av reservofficerskollektivet.

Tack vare Sverofs turné hos 1800 värnpliktiga ökade antalet sökande till reservofficersutbildningen med 51 procent till 274. Med sådana siffror borde det vara lätt att fylla de 60 platserna, kan man tycka. Men färre än 40 ryckte in, trots över 80 antagna. Vad detta beror på ska nu undersökas.

De senaste fem åren har Försvarsmakten utbildat i snitt 45 reservofficerare per år.

Samtidigt åldras den befintliga reservofficerskåren. Genomsnittsåldern för samtliga reservofficerare som är anställda i Försvarsmakten är 53 år och alltför många har inte övats alls under långa tider. En betydande del av reservofficerskåren kan alltså visserligen göra stor nytta som ambassadörer och försvarsupplysare, men är inte längre aktuell för en krigsbefattning – i synnerhet inte då behovet av plutons- och kompanichefer är stort. 

För låg nyproduktion och ständigt minskad tillgång ska möta en efterfrågan som ökar – drastiskt.

Enligt Försvarsmakten kommer nämligen 4500 reservofficerare att behövas år 2030. Och då är inte Natointrädets konsekvenser inräknade.

I Försvarsmaktens senaste årsredovisning anges att rekrytering av kontinuerligt tjänstgörande personal har prioriterats före tidvis tjänstgörande, som GSS/T och reservare.

Det är hög tid att ändra på det. 

Jag delar helt ÖB:s inställning att när Försvarsmakten behöver växa kan inte en personalkategori stå tillbaka. Det är dags att släppa sargen nu, och vidta alla åtgärder som finns för att få fler reservofficerare att tjänstgöra. 

Det handlar ju om vår försvarsförmåga i en hotad europeisk säkerhetsordning. Krigsorganisationen måste överordnas allt annat. Förvaltningsorganisationens huvuduppgift ska vara att stärka och stötta krigsorganisationen, inte att detaljreglera, begränsa och försvåra för både system och individer. Blicken måste lyftas från Prio, ORG 23 och rader till framtidens behov – som vi ju vet kommer att öka.

Förbundet Reservofficerarna har en lång lista på förslag som skulle underlätta för Sveriges reservofficerare (och Försvarsmakten!). Läs dem gärna nedan och stötta oss i vårt arbete att sprida förslagen.

• Förbundets syn på reservofficerssystemet – så kan det förbättras
• Åtgärder för att öka tillgången på reservofficerare i närtid

Det börjar nämligen bli bråttom. Ett konkret förslag för att stärka försvarsförmågan är att kraftfullt utöka antalet platser på reservofficersutbildningen, säg till 200. Ett år senare kommer lika många instruktörer kunna underlätta i utbildningen av det ökade antalet värnpliktiga.

Historien visar oss att försvarsförmåga är beroende av försvarsvilja och tillgång på kompetent personal. Vi reservofficerare har både kompetensen och viljan, och nu är det dags att prioritera även oss.

Försvarsförmågan kräver det. Sverige förtjänar det. ÖB förväntar sig det.

Ska krigsorganisationen vara mer robust än en papperskonstruktion är det precis som vår överbefälhavare säger: Varje enskild reservofficer behövs.