C INS: ”Vad som händer i Ukraina talar sitt tydliga språk”

När samtalet om insatschefens syn på reservofficerens betydelse för försvaret genomförs har Ryssland precis inlett anfallet mot Kiev.

– Som medmänniska och europé tycker jag förstås att det är förfärligt att freden i Europa är över. Det är förskräckligt, knappt möjligt att förhålla sig till. Som professionell tycker jag att det är lika förfärligt, men det sätter också ljuset på att vi måste behålla fokus på att undanröja alla hinder för snabb förmågehöjning och effekt samtidigt som vi måste leverera med det vi har. Försvarsmaktens uppgift har inget tempus. Vi måste klara av att både leverera i nuet och bygga förmåga så att vi är relevanta över tid.

I januari kallades reservofficerare in till Gotland. Hur resonerade du då?

– Det var ju inte bara Gotland som förstärktes, vi hade en lång rad aktiviteter främst i södra Sverige. Vi har ju en pågående grundoperation hela tiden, dygnet runt. Då hade vi ett läge med händelser i Ukraina och Belarus, vi hade offensiv landstigningsförmåga som fördes in i Östersjön på ett sätt som inte var normalt. Till det kommer att Nato inte är vad det var under kalla kriget. I ett sådant läge kan man ju dra slutsatsen att vi behöver förstärka. Vi behöver också vara där på förhand, vara tröskelhöjande och reducera risk innan något händer. 

Och hur resonerar du nu, ur ett svenskt perspektiv?

– Det som händer i Ukraina talar sitt tydliga språk. Just nu har det direkta hotet mot Sverige inte ökat, men vi anpassar hela tiden Försvarsmaktens närvaro efter läget. Vi kan inte ha hög beredskap hela tiden, för det ger problem med hållbarheten. Där vill jag berömma mina egna reservofficerare, som kommer in och förstärker och på så sätt skapar uthållighet.

Ja, vilken erfarenhet har du av att arbeta med reservofficerare?

–Jag har ju varit med under kalla kriget, under perioden då Försvarsmakten skars ned och istället fick internationellt fokus, jag har tjänstgjort på Balkan och i Afghanistan, och har hela tiden arbetat med reservofficerare. I insatsstaben jobbar jag dagligen med reservofficerare. Det har uteslutande varit positiva erfarenheter. 

Idag har reservofficerare inte laglig rätt till tjänstledighet från civil arbetsgivare när de ska tjänstgöra militärt. Vad tycker du om det? 

– Det omvärldsläge som råder sätter fokus på vikten av ett robust totalförsvar, och det kräver att människor ges möjlighet att delta. Det samhällskontrakt som fanns förr är i någon mening brutet, och det måste återupprättas. Vi har en generation företagsledare som inte har någon egen relation till Försvarsmakten, så det saknas ofta en kultur som skapar möjlighet för reservofficerare att tjänstgöra. Vi behöver få till en växelverkan mellan stat och näringsliv så att vi skapar möjlighet till flexibel tjänstgöring. Att tjänstgöra i totalförsvaret är en samhällsinvestering.

Det finns ett flertal reservofficerare som är krigsplacerade i sina civila jobb istället för i Försvarsmakten. Hur ser du på det?

– Vi befinner oss i en märklig kalibreringstid. Jag är fullt medveten om att många reservofficerare har känt sig negligerade, och att det har skapats en situation där de som inte är knutna till ett krigsförband har kompetenser vi inte har full koll på och har krigsplacerats i andra befattningar. Det behöver rättas till och redas ut. Man behöver göra en sund bedömning av var personen ger bäst totalförsvarsnytta.

Om du finge önska fritt, vad skulle du vilja se för att öka tillgången på reservofficerare?

– Jag skulle vilja se författningsstöd för reservofficeren att tjänstgöra i grundberedskap. Vi behöver ha tillgång till kompetens över tid. Jag skulle vilja se kontinuerlig, bra och dynamisk dialog mellan reservofficeren, krigsförbandet och förband eller flottilj, med ordnade och planeringsbara aktiviteter. Jag skulle också vilja att det var tydligt vilken kompetensutveckling som finns tillgänglig, det tror jag skulle skapa incitament för den enskilde att tjänstgöra.

Många reservofficerare upplever att arbetet med att få reservofficerssystemet på plats går för långsamt. Kan man inte öka tempot?

– Jo, det tror jag att man kan. Men alla har nog inte förstått hur gravt påverkade vi blev och kanske fortfarande är av alla nedskärningar. Vi har avvecklat i så stor omfattning att det inte finns resurser att hantera alla komplexa processer, vi måste bygga kapacitet parallellt, och det tar tid.  Det finns säkert också bromsvätska i systemet, interna bestämmelser och kulturella aspekter som gör att man fastnar i byråkrati. Från Försvarsmaktens lednings sida försöker vi att få medarbetarna att känna att det går att vara kreativ, att det finns möjlighet till dynamik och att hitta möjligheter att gasa.

Men på många förband får man ju tvärtom höra att det inte går att anställa reservofficerare trots att man verkligen har behov.  Man säger sig inte ha råd, eller så finns det begränsande regler om hur länge reservofficeren får anlitas. Det verkar vara väldigt svårt?

– Då har vårt budskap från Försvarsmaktens ledning inte nått hela vägen ut. Det är klart att man inte ska strunta i att hålla budget, men viljan att fatta beslut och viljan att ta ansvar måste uppmuntras.

Många reservofficerare har inte övat på väldigt länge, är krigsplacerade någon annanstans än i Försvarsmakten, får inte ledigt för att tjänstgöra eller drabbas av för stort inkomstbortfall. Försvarsmakten utbildar dessutom långt färre nya reservofficerare än vad man anger sig behöva. Hur ser du på det?

­– Det saknas sannolikt många reservofficerare, och att hantera konsekvenserna när det saknas kompetens blir en utmaning. Det kommer att bli plågsamt innan vi har omsatt alla nya krigsförband. Men de nya krigsförbanden innehåller också befattningar som kan vara relevanta även för reservofficerare som inte har tjänstgjort på länge.

Om du finge önska helt fritt, hur skulle du vilja att reservofficerssystemet vore och nyttjades?

– Det absolut centrala ordet är flexibilitet. Det behövs flexibilitet från den enskilde, från Försvarsmakten och den civila arbetsgivaren. Det behövs författningsstöd som gör det enkelt för alla parter, så att man både kan kallas in snabbt, och vara en del av krigsförbandets årscykel. I framtiden tror jag att man kommer att kunna utföra vissa uppgifter hemifrån, exempelvis inom cyber. Det behöver också bli en del av reservofficerssystemet. Jag tycker också att det är bra om reservofficerare tjänstgör i grundorganisationen, så att yrkesofficerare får förutsättningar att utbilda sig, vara föräldralediga eller jobba i andra myndigheter. Det är också bra av kompetensutvecklingsskäl för reservofficeren att tjänstgöra längre perioder. Jag har själv goda exempel på reservofficerare som kommer in med hög grad av frivillighet och eget ansvarstagande och berikar både kompetensen och dialogen i vår stab på ett utmärkt sätt.