Krig i Europa – vad har vi lärt oss hittills?
Rysslands invasion av Ukraina förändrar vår syn på allt från det allmänna säkerhetsläget till försvarsviljan.
Vi har pratat militära strategier, totalförsvar, cybersäkerhet och svenskarnas motståndskraft mot desinformation med några av landets ledande experter.
”Detta krig har varit mycket klumpigare och brutalare än vad vi föreställt oss”
Robert Dalsjö, överingenjör, försvarspolitisk expert vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och ledamot vid Kungliga Krigsvetenskapsakademien:
– Vi har varit för försiktiga i bedömningen av vilka politiska mål som Ryssland försöker uppnå, och Putin har därvidlag överträffat våra värsta farhågor. Utifrån hur Ryssland har agerat i Ukraina behöver vi göra en ny bedömning av Ryssland som motståndare och militärmakt. Vi har grovt överskattat landets militära förmåga, delvis för att Ryssland själv velat sprida en falsk bild. Den ryska krigsmakten verkar främst ha varit en Potemkinkuliss för Rysslands anspråk på att vara en världsmakt. Vi har i Ukraina sett att de ryska styrkorna brister i förmåga, det har varit dålig stridsmoral, underhåll har inte fungerat och det verkar inte ha funnits samordning mellan vapengrenar som till exempel mellan armé och flygvapen. Men det som brister i förmåga tar man delvis igen med stor brutalitet i krigföringen. Detta krig har varit mycket klumpigare och brutalare än vad vi föreställt oss.
– Nästan oavsett slutresultat i kriget kommer det att leda till storpolitiska konsekvenser. Ett nytt och troligen mörkare kapitel i Europas historia startar. Vi kommer att få ett nytt kallt krig där Europa måste skyddas från Ryssland, som i sin tur måste isoleras. Man behöver bygga upp en mer robust militär struktur i östra Europa, och det kommer sannolikt inrättas en regim för att begränsa Rysslands möjligheter att bygga upp en stärkt militärmakt, med begränsningar på handel och teknologiexport.
– Putins mål är inget mindre än att återskapa Sovjetunionen, fast utan kommunism. Oavsett slutresultatet i kriget kommer Ryssland efteråt att vara otillfredsställt – antingen ruva på hämnd eller vilja ta en bit till. Men det nya Ryssland kommer också vara militärt, politiskt och ekonomiskt försvagat jämfört med innan kriget, men ännu mer jämfört med vad vi trodde – Ryssland har ju avslöjats som en bluff.
– Det finns också anledning på västsidan att revidera bedömningarna gällande vad vårt eget försvar kräver och hur krigsdugligt det är. Många länder i Europa, liksom Sverige, har satsat på att det nog inte blir något krig och därför nöjt sig med ett försvar för uppvisningar, utan att ha faktisk förmåga att gå i krig.
– Vi behöver därför skaffa alla de här tråkiga delarna som reservdelar, logistik och massvis med ammunition, och allt som vi under många år snålat in på, så att vi faktiskt kan använda förmågan. Jag tror också att vi efter Ukraina kommer att behöva göra ett omtag i synen på lätta infanteriförband, då vi har sett att det ukrainska lätta infanteriet haft ganska stora framgångar mot mekaniserade förband.
”Det blir oerhört viktigt att se över befolkningsskyddet”
Henrik Moberg, enhetschef enheten för inriktning av beredskapsplanering, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB):
– Ännu är det för tidigt att dra några färdiga lärdomar eller slutsatser, men vi kan ändå redan nu skapa en förståelse för hur ett krig skulle kunna te sig i Sverige, kopplat till hur Ryssland agerat hittills i Ukraina. Vi kan konstatera att Ryssland inte följer krigets lagar och bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter genom att angripa civila mål. Det gör att vi behöver se över vilka antaganden vi ska göra gällande Sveriges folkrättsliga skydd av exempelvis sjukhus. Vi kan inte utesluta att denna strategi – i syfte att strategiskt vinna kriget – även skulle användas mot oss, vilket gör att befolkningsskyddet blir oerhört viktigt att se över. Det handlar bland annat om att rusta upp skyddsrum och ha en utrymningsplanering, att höja förmågan för räddningstjänsterna och se till att de har förmåga att till exempel röja oexploderad ammunition och kunna rädda människor ur rasmassor. Om bland annat detta har vi lämnat förslag till vårbudgeten och det pågår en utredning om skydd av civilbefolkningen som ska redovisas i november.
– Utgångspunkten för totalförsvaret ska vara att under minst tre månader kunna hantera en säkerhetspolitisk kris i Europa och Sveriges närområde, en kris som innebär allvarliga störningar i samhällets funktionalitet samt krig under en del av denna tid.
– Att slå mot civila mål och till exempel livsmedelsförsörjning innebär att vi även behöver ta höjd för att klara av minst tre månader av inhemsk produktion, lagerhållning med mera. Precis som i Ukraina skulle det även här kunna bli aktuellt med ransonering och exportförbud för att säkerställa detta.
– Vi såg även i fallet Ryssland-Ukraina att fördömanden och uttalanden från omvärlden kom fort, men att det konkreta stödet tog veckor, och det tog ännu längre tid innan stödet blev mer substantiellt. Slutsatsen för Sverige blir att det civila och militära försvaret måste planera för att kunna klara en tid själva. Först efter tre månader kan vi anta att vi ska kunna ge och ta emot internationellt stöd.
”Myndigheter och näringsliv behöver lägga mer tid och resurser på att säkra sina it-system”
Fredrik Börjesson, It- och säkerhetsstrateg, ledningen för militära säkerhetskontoret vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must):
– Om vi tittar på olika cyberangrepp, som resulterat i större påverkan i Ukraina och som enligt öppna källor attribuerats till Ryssland, så rör det främst attacker mot ukrainska elnätet. De första cyberattackerna mot det ukrainska elnätet inträffade redan i december 2015 och så även i upptakten till Rysslands invasion den 24 februari i år. I höstas observerades också en ny typ av skadlig kod av förstörande typ, där man på olika sätt tar bort information från system i syfte att förhindra organisationer, myndigheter, banker eller annan samhällskritisk infrastruktur från att effektivt kunna utföra sina arbetsuppgifter och därmed få svårt att komma i drift igen. Det är en ny typ av skadligt angrepp som förstör och som under ukrainakrisen varit riktade mot samhällskritiska funktioner.
– I och med det säkerhetspolitiska läget ser vi en ökad hotbild mot Sverige. Men man måste skilja på angrepp mot samhällskritiska funktioner och mot näringslivet, då flera rapporter pekar på en stor ökning av attackförsök och attacker utförda av så kallade cyberkriminella. Det är attacker genomförda i utpressningssyfte där angriparen till exempel vill förmå offret att betala en lösensumma. Men även i sådana angrepp kan det vara svårt att veta om det från början finns en annan avsändare, till exempel en främmande makt.
– Fram till dagens datum är den gemensamma bilden för alla myndigheter inom Nationellt cybersäkerhetscenter att det inte skett en ökad mängd cyberangrepp mot samhällskritiska funktioner och tjänster i Sverige, sedan Rysslands invasion av Ukraina.
– Sverige är bra på att digitalisera. Vi deklarerar digitalt, ställer våra barn i förskolekö digitalt och så vidare. Utvecklingen har gått fort men säkerhetsarbetet har halkat efter. Internationellt sett är vi inte lika duktiga på säkerhetsarbete som på digitalisering. Svenska myndigheter och näringslivet behöver därför lägga mer tid och resurser på att säkra sina system. Det finns ingen specifik åtgärd att vidta för att förhindra att främmande makt lyckas, och det finns ingen genväg. De rekommenderade åtgärderna både för organisationer och individer är de samma nu som tidigare.
”Svenska folkets misstänksamhet och motvilja mot både ryska och kinesiska myndigheter är överväldigande”
Henrik Landerholm, generaldirektör, Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF):
– Det är för tidigt att dra några slutliga lärdomar och vi har inte uppmätt data på försvarsvilja i Sverige i år så vi kan inte se om kriget gett några effekter på just försvarsviljan. Under lång tid, från början av 1950-talet och framåt, gjorde Sverige opinionsundersökningar för att mäta försvarsviljan. Då var svenska befolkningen generellt sett redo att bjuda på motstånd på en samhällelig nivå och unga män och kvinnor var redo att ta vapen i hand och bidra konkret till militära ansträngningar, vilket var betryggande siffror.
– Det jag kan konstatera i dagsläget är att vi på senare tid har sett en ökad tillströmning till Hemvärnet och ett ökat intresse för att genomföra grundutbildning hos Plikt och Prövningsverket. Och det finns alldeles säkert mycket för oss att lära från kriget i Ukraina, men det är ännu för tidigt att dra några lärdomar.
– Många har överraskats av den stridsmoral, förmåga och vilja som vi sett hos ukrainarna. Det här ska vi undersöka noga och se vad som är tillämpbart här hos oss och inte. Det är otroligt väsentligt för oss i ett långtgående perspektiv.
– Stridsmoralen har också stor betydelse för att kunna utstå påfrestningar som innebär mänskligt lidande och död. Här kan ett samhälle som Sveriges, som är ett rikt, utvecklat och individualistiskt samhälle, kanske ha sårbarheter, även om detta blir mycket spekulativt. Samtidigt är vår bedömning att motståndskraften hos svenska folket att kunna hantera desinformation, generellt sett är god. Man har god kunskap om social media, hur man bedömer och resonerar kring avsikter som kan finnas bakom desinformation. De aktörer som har störst resurser och apparater för att kunna påverka infrastrukturen här är ju Ryssland och Kina, och svenska folkets misstänksamhet och motvilja mot både ryska och kinesiska myndigheter är överväldigande. Länderna tillhör de med högst ifrågasättande och som svenska folket har en negativ inställning mot.
– Men det är en annan fråga vad vi har för motståndskraft när det kommer till hot om våld, artilleribekämpning, flygbombningar och så vidare.
– Vi har gett i uppdrag till Försvarshögskolan att forska på frågan om hur myndigheter inom totalförsvaret uppfattar försvarsviljan. Vi håller även på att skapa mätserier i försvarsfrågor om hur beredd man är att individuellt bidra till det militära ansträngningarna.
