Så kommer ett Natomedlemskap att påverka reservarna
Ett svenskt Nato-medlemskap kommer att påverka reservofficerens möjligheter en hel del, både i högre staber och ute på förbanden.
Främst genom att det visar det på den officersbrist som redan finns – och den är stor.
– Den goda nyheten för oss reservofficerare som är aktiva är att det ytterligare kommer öka möjligheterna till tjänstgöring, konstaterar Krister Pallin på FOI.
RO/Mj Krister Pallin är forskningsledare på avdelningen för försvarsanalys på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI. Under lång tid har han arbetat med utveckling av det nationella försvaret, och under de senaste fem åren med fokus på västlig säkerhet och försvar. En del av det arbetet omfattar Nato.
Ett Natomedlemskap kommer framför allt innebära ökat krav på att bemanna de gemensamma Natostaberna med svensk personal men även att förstärka de nationella staberna vad gäller exempelvis samverkansfunktioner. Både försvarsdepartementets och högkvarterets personalstyrka kommer att utökas på grund av medlemskapet. I första hand handlar det om personal till den strategiska och operativa nivån, men det kommer även att behövas en hel del specialister inom bland annat lednings- och informationssystem och logistik, liksom till administrativa funktioner. Till det kommer bemanning av vissa andra gemensamma organ respektive av ett stort kommittéväsende inom Nato med experter från statliga myndigheter och näringsliv.
– Det kommer garanterat att finnas befattningar som kan passa reservare, men hur många beror på bland annat hur mycket vi orkar med och vad vi kommer att prioritera som medlemsland, säger Krister Pallin.
Möjligheten att tjänstgöra under Natoflagg i förband finns till stor del redan idag; man tjänstgör i svenska förband under Natoövning eller insats.
De svenska befattningarna inom Nato beräknas vara helt besatta först om cirka sex år. Det kommer att finnas behov av majorer och överstelöjtnanter med bred militär och civil erfarenhet på högre nivåer, men som redan idag också av nyexaminerade, unga reservofficerare för att fylla förbandens bemanningsbehov.
Utmaningen är jättestor, enligt Krister Pallin. Konkret består den av personalförsörjning.
– Redan idag är det brist på officerare, man har svårt att bemanna ute på förbanden. Jag är helt säker på att om Försvarsmakten ska lösa personalförsörjningsproblemet, så måste man tänka mer flexibelt.
En samlad bemanningsanalys behöver göras för att se var man ska nyttja kontinuerligt tjänstgörande personal och var man ska fylla på med reservofficerare och civila. Det kommer att få återverkningar både på utbildnings- och karriärsystemen.
– Den goda nyheten för oss reservofficerare som är aktiva, eller som är på väg att bli det, är att det ytterligare kommer öka möjligheterna till tjänstgöring och troligen mer än vi klarar av. Reservofficerare som grupp är så liten idag att vi inte kan lösa Försvarsmaktens bemanningsproblem, det finns helt enkelt inte tillräckligt många med rätt och aktuell erfarenhet att kalla in längre.
På papperet är 6800 reservofficerare anställda av Försvarsmakten. Genomsnittsåldern är 50 plus och en mycket stor andel har utbildats och övats så lite att de inte längre är användbara i militära befattningar. Reservofficersutbildningen har sedan den återstartade ännu inte fyllt sina utbildningsmål. År 2025 beräknas behovet av aktiva reservofficerare vara 3500, fem år senare 4500.
– Om man inte utbildar fler reservare nu kommer det att bli problem. Den försvarsmakt som vi nu planerar för ska vara klar i slutet av 20-talet, då måste man redan nu vidta åtgärder för säkerställa tillräcklig bemanning åtminstone på några års sikt. . Fler reservare kommer att behövas under övningar och i GRO, och under längre tidsperioder än idag, säger Krister Pallin.
Inom Nato finns en fyraårig försvarsplaneringsprocess. Inom den ramen fastställs vilka styrkebidrag som respektive land ska bidra med. Hur landet löser det, lägger sig inte Nato i.
– Tillgängligheten eller beredskapen i den svenska Försvarsmakten är inte så imponerande, men det är den inte i de andra länderna heller. Tidigare var pengar problemet nu är flaskhalsarna snarare materiel och personal. När man nu iståndsätter hela insatsorganisationerna och även sätter upp nya förband kommer det bli mer verksamhet och fler reservare kommer att kallas in. Utvecklingen är till reservofficerares fördel, men det går för långsamt kan jag tycka – både som medborgare och reservofficer.
Natomedlemskapet förstärker de behov som redan finns, enligt Krister Pallin:
– Den allvarligaste bristen är ute på förbanden. Jag tror att en förutsättning för ett fungerande reservofficerssystem är att reservofficeren tjänstgör mer än man som regel gjorde förr. Man borde öka volymen på reservofficersutbildningen och sedan ha som normalförfarande att reservofficeren tjänstgör i alla fall ett par-tre år som instruktör eller annan befattning i krigsförbanden. Därefter kan man gå vidare civilt och återkomma till Försvarsmakten för övningar och insatser vid behov. Det ska även vara naturligt att som mer erfaren reservofficer att tjänstgöra längre perioder om det fyller ett behov i försvaret och fungerar för individen. Det krävs åtgärder för att det ska bli möjligt, anser Krister Pallin. Hinder för tjänstgöring måste ses över och tas bort, incitament skapas.
– Försvarsmakten behöver tänka högt, fritt och blött kring hur man kan nyttja den personal man har på bästa sätt. Man måste också från politiskt håll se hur man kan underlätta för de som vill tjänstgöra. Varken staten eller den civila arbetsgivaren skapar de bästa förutsättningarna idag. Men det bör finnas goda utsikter till förändring givet de skarpa krav som ställs på försvaret framöver.
Det kommer att krävas en lärprocess innan Sverige kan delta fullt ut i Natosamarbetet. Även om den svenska Försvarsmakten länge har deltagit i Natoövningar kommer det att behövas tid för både organisationen och individerna att förstå vad det handlar om på djupet, menar Krister Pallin. Här kan man dra lärdom från andra länder och internationella reservofficersorganisationer.
– Att Natomedlemskapet medför ett fönster för oss reservare är klart. Vi kan inte lösa alla behov, på vissa befattningar behövs karriärofficerare och specialister som vi inte kan bli – men i många fall kan en reservofficer vara ett lika bra och ibland även ett bättre alternativ. Försvarsmakten måste dock tänka till hur man kan hitta och attrahera reservare med rätt kompetens. För att systemet ska fungera tror jag att det är viktigt att vi verkligen ses och behandlas som officerare till fullo, inte som någon annan sort eller en reservlösning. Min egen erfarenhet från tjänstgöringar är i stort enbart positiv men det är uppenbart att det finns andra erfarenheter och förbättringar att göra. Vi ska konkurrera på samma på villkor men också ges samma förutsättningar att lösa uppgiften hemma eller i Nato , säger Krister Pallin.
