”Behovet av reservare är jättestort”

RO/Mj Lennart Hammarstrand blickar ut över Göteborgs södra skärgård. Just denna dag är himlen knallblå, och friska vindar viner om knuten. Sin ordinarie arbetsplats har han några meter bort – där kan han betrakta hur gigantiska containerfartyg anlöper Skandiahamnen.

– Vi har en inspirerande arbetsmiljö här på Försvarsmedicincentrum, det är liv dygnet runt, konstaterar han. 

Lennart Hammarstrand är stabsofficer med ansvar för bland annat folkrätt, och en av drygt 160 reservofficerare på Försvarsmedicincentrum. De flesta av dem är medicinare, men Lennart Hammarstrand har en civil karriär inom juridik och kommunikation. I den militära karriären finns flera internationella uppdrag i Cypern, Kosovo, Pakistan, Djibouti och Somalia. 

Till Försvarsmedicincentrum kom han 2007, med uppgift att rekrytera hälso- och sjukvårdspersonal till Nordic Battlegroup. 

– Om man ska förmå en sköterska eller läkare att lämna tryggheten här hemma och åka till 45 graders värme, bo i tält, duscha en minut per dag och så vidare, då är det bra med erfarenhet. Man måste kunna verksamheten och kunna motivera att vi ska vara där, säger han.

När det nationella försvaret nu växer, gör Försvarsmedicincentrum detsamma.

– Därför kommer behovet av reserv­officerare med medicinsk legitimation att öka. Ett eventuellt Natomedlemskap påverkar oss naturligtvis också, men exakt hur går inte att säga idag, säger Lennart Hammarstrand som beskriver centrumets funktion i termer av tre ben. 

De ska rekrytera hälso- och sjukvårdspersonal som till exempel sjuk­sköterskor och läkare men också veterinärer, apotekare och tandläkare.

De ska utbilda hälso- och sjukvårdspersonal i att arbeta preventivt, pre­hospitalt och livräddande under tuffa förhållanden med begränsade resurser

De ska utveckla och ta fram sjukvårds­materiel som fungerar och som samtidigt löser högt ställda medicinska krav.

I grunden handlar det om att ge den vård våra soldater och sjömän behöver oavsett var de är och att skapa arbetssätt för att använda de personella och materiella resurserna taktiskt rätt.

De förpliktelser och möjligheter som ett Natomedlemskap kan medföra talar Lennart Hammarstrand försiktigare om. Att det kommer att finnas försvarsmedciniska befattningar på förband och i staber i de olika Natoländerna som centrumet förväntas fylla, det står klart. 

– Där kan jag tänka mig att vi framgent kommer att se ett ökat behov av reserv­officerare med medicinsk legitimation. Sen är det min uppfattning att det vore bra om vi kunde få ett Center of Excellens (ett slags kompetenscentrum) med försvarsmedicinsk inriktning i Sverige. Det vet vi ingenting om. Men det skulle naturligtvis också öka behovet av reserv­officerare, säger han. 

Medicinsk RO-tjänstgöring är speciell eftersom läkare och sjuksköterskor tar med sig hela sin civila kompetens in i Försvarsmakten. Men de militära förutsättningarna är annorlunda än de i en traumasal på ett sjukhus, konstaterar anestesiläkaren RO/Mj Henrik Lund, stabs­läkare vid Högkvarteret men för tillfället utlånad till FÖRMEDC.

– Beslutsfattande är viktigt. Om man i det civila behöver fatta beslut om vem som ska opereras, så behöver man i det militära besluta vem som inte ska opereras. Den personen kommer att avlida. Det är otroligt svåra situationer man kan ställas inför.

Han tjänstgör för närvarande på 75 procent med uppgiften att ta fram en ny krigskirurgisk utbildning. Det är en praktiskt inriktad kurs där kirurger och narkos­läkare ska lära sig att med enkla medel göra så mycket som möjligt för ett så stort antal skadade som möjligt. Stort fokus ligger på att göra de rätta bedömningarna.

Henrik Lund menar att sjukvården i Försvarsmakten står inför ett paradigmskifte, i och med omläggningen till ett nationellt försvar. 

– Vi går från att göra allt vi kan för en enda skadad soldat, till att göra så mycket som möjligt för ett stort flöde av skadade soldater. Det i en miljö som mycket väl skulle kunna bli svårare än den vi ser i Ukraina, säger han.

Frågan om resurser är grundläggande. De ska läggas på den som kan förväntas överleva. Finns inte intensivvård kan man inte rädda ett liv som kräver intensivvård efter operationen. 

– Människor kommer att dö, det är krigets realitet. Övning hjälper läkarna att acceptera det. Vi börjar med dem. Så småningom kommer alla personal­kategorier att få öva.

För närvarande riktar sig kursen bara till Försvarsmakten, men Henrik Lund ser en utmaning i totalförsvaret. Han hoppas att kursen kommer att översättas till civil användning, men just den delen ligger inte på Försvarsmakten att åstadkomma.

– Det finns en jätteutmaning här. I ett totalförsvarsperspektiv förlitar sig Försvarsmakten på den civila sjukvården. Men den är inte beredd att ställa om, det saknas både planering och övning för att övergå till hur man hanterar flöden i krig.

Inom Försvarsmakten ser han tillgången till RO-utbildade läkare som en utmaning. Det är ett par decennier sedan det fanns en RO-utbildning för medicinsk personal.

– Man har uppfattat att den medicinska kompetensen räcker. Det gör den inte, man behöver ha en gedigen militär kompetens också. 

Själv kan han bidra direkt som reserv­officer – finns väl den nya kursen i krigs­kirurgi där så kan den användas överallt. Om någon annan läkare skulle vara intresserad av att få vara sitt bästa jag på samma sätt, så har han ett tips:

– Som reservofficer och läkare kan man tjänstgöra i princip hur mycket som helst. Behovet inom Försvarsmakten är jättestort!

Ständig övning

• Försvarsmedicincentrum utbildar ständigt sin personal. Skogarna omkring FÖMEDC i Göteborg fylls regelbundet med blodiga och sargade människor som ska tas om hand av läkare och sjuksköterskor. Vid utbildning av medicinsk personal inom försvaret är stresspåslaget en viktig parameter: ”Vi har ibland figuranter med verkliga amputationsskador plus otroligt skickligt lagt smink. Det är viktigt med realistiska övningar för när du väl landar i en krigssituation, där du ska ta hand om människor som varit med om en bilbomb eller blivit skjutna, då kan det se ut så här”, säger Lennart Hammarstrand.