Lockar med bal och uniform

Tenta ena dagen, officersbal nästa. Och kompetenser som kommer till nytta omedelbart i studierna. Det har sina fördelar att vara reservofficer när man läser vid universitetet i Lund, även om studentlivet också kan innebära en kulturchock för den som kommer direkt från Försvarsmakten.

– Det var en jätteomställning, men den har varit nyttig. Jag kan enkelt växla mellan det civila och det militära nu. Det är så lätt att fastna i en jargong och i en kultur, och helt ärligt har ju den militära kulturen också sina brister…

Det säger fk Axel Rosenqvist, reserv­officer vid Ing2, som läser till civilingenjör i datateknik. Det finns garanterat inga kursare i Lund som redan vid 21 års ålder har arbetat i ledande befattning med ansvar för 50 personers utbildning. Men det har Axel innan han ens startat sin akademiska utbildning.

– Efter reservofficersutbildningen arbetade jag ett år som ställföreträdande krigsplutonchef. Det var ett av de mest lärorika åren i mitt liv. Med handledning av äldre befäl, utvärderingar från rekryter och stöttning av kollegor på samma nivå fick jag oslagbar utveckling både som person och som ledare, säger han.

Men Försvarsmakten behöver bli bättre på att ge reservofficerare möjlighet att utvecklas i sina befattningar, anser han. För egen del innebär reservofficersrollen just nu sommarjobb inom försvaret. Civilt kommer han snart att få stor nytta av sin erfarenhet av ledarskap och stora organisationer – han ska antingen starta eget eller söka sig till ett större företag. Men militärt? Den vägen framåt är oklar.

Många av de personliga egenskaper som folk uppskattar hos mig har jag fått i det militära.

Axel Rosenqvist, reserv­officer vid Ing2.

Axel Rosenqvist tillhör de 15 reserv­officerare som avslutade sin utbildning 2018, och tre av dem försöker idag bidra med nytänkande i Lunds Akademiska Officerssällskap – förutom Axel även fk Mårten Matell och fk Felix Adolfsson. Mårten är reservofficer vid Livgardet och läser näst sista året på juristprogrammet, medan Felix är vid P18 och gör sitt sista år som masterstudent i sociologi. Den militära erfarenheten har gjort stor skillnad för dem alla. Det gäller såväl på det personliga planet, som i fråga om studiedisciplin och konkurrenskraft i karriären.

– Många av de personliga egenskaper som folk uppskattar hos mig har jag fått i det militära – att hantera konflikter, att ta ansvar och att se till att saker inte faller mellan stolar. Och framför allt att se människor, berättar Mårten Matell.

Han är studentlärare, och har precis haft undervisning i konstitutionell rätt. Rösten är hes efter föreläsningen. Han konstaterar att omtanken i det militära är värdefull att ha med sig in i den civila världen, där människor stressar och blir utbrända.

– Vanan att ta hand om varandra saknas ofta i det civila. Inom försvaret lär vi oss att se om någon mår dåligt, att fråga hur det står till. Vi fungerar så hela tiden, eftersom vi måste ha koll på vår trupp.

På en fråga om dubbla karriärer skrattar han lite. Han tycker inte att han har mycket till karriärplan som reservare. Hans hemförband försöker improvisera fram en, i övrigt har han själv gjort research. Han har kontaktat andra jurister som är reservare, och funnit att de flesta finns i olika staber.

– Vägen dit har varit mer eller mindre slumpartad för dem jag har talat med. I min roll som plutonchef är inte min kompetens som jurist relevant, men i en stab är den det, och det är dit jag siktar. Till dess tillför jag Försvarsmakten avlastning, jag sommarjobbar så att en yrkes­officer kan ta ut sin sommarledighet.

De övriga instämmer. Hur ska Försvarsmakten lyckas intressera bra kompanibefäl för reservofficersrollen när man är så otydlig? Här, på Lunds universitet möter de unga människor som gjort sin värnplikt som kompanibefäl och de hoppas att Lunds Akademiska Officerssällskap, LAOS, ska kunna öka intresset för reservofficersrollen. De sitter allihop i sällskapets styrelse och de bidrar gärna med nytänkande om de får. En ingång är ett samarbete med Sverof om att sprida försvarsinformation och främja tillväxten av reservofficerare.

– Vi försöker inom ramen för frivillig verksamhet få i gång lokala tillfällen till utbildning, så vi kan bibehålla och utveckla kompetens. Det kan handla om skytteträning, eller besök vid olika förband, berättar Felix Adolfsson (lt) som är ordförande i LAOS.

Som anställd i Försvarsmakten sedan 2012 är Felix Adolfsson den med längst militär erfarenhet. När han pratar med studenter som gjort värnplikten trycker han på att det är gynnsamt att ta en reserv­officersexamen:

– Det bästa är att gå direkt till reserv­officersutbildningen efter värnplikten, för att sedan börja sina akademiska studier som fänrik. Men då behöver Försvarsmakten bli bättre på att visa kullarna på den här möjligheten. Annars dras de in i yrkesofficersutbildningen utan att förstå alternativen, säger han.

När detta skrivs har Felix Adolfsson och hans kamrater nyligt nött sulorna på LAOS 60-årsbal. I Lund är det akademiska officerssällskapet mer synligt än på andra håll i landet, och styrelsen här har tagit på sig att hjälpa föreningar vid andra lärosäten att få i gång verksamhet. De vill ta vara på de ambitioner och den energi som finns bland studenterna och de ser sig själva som goda exempel.

– Vi är alla drivna och vill utvecklas i våra befattningar, och vi tycker att möjligheterna att gå kurser är för små inom Försvarsmakten. Men vi konstaterade att vi själva besitter mycket kompetens. Vi kommer från olika truppslag. Vissa har sysslat med logistik, andra med fältarbeten eller markstrid. Vi kan utbilda varandra, säger Axel Rosenqvist.

Att få konkret stöttning från Försvarsmakten för idéerna har visat sig vara svårare.

– Vart vi än vänder oss får vi svaret att ”Vi har inte det uppdraget” eller ”Det är inte budgeterat för det”. Nej, ingen har tänkt på detta tidigare så det är naturligtvis så att uppdraget inte finns. Men det är ett enkelt och billigt sätt att kompetensutveckla, men just nu upplever vi det som att ingen inom Försvarsmakten orkar driva frågan.

Viss sympati finns hos alla tre för vad någon av dem kallar ”Försvarsmaktens växtvärk”, de tror att situationen ser bättre ut om några år. Mj Stefan Klawitter, utbildningsansvarig på Militärhögskolan i Halmstad, intygar att det handlar om att ha tålamod. Även om han har förståelse för studenternas synpunkter.

– Vi är i otakt i försvaret nu, det händer otroligt mycket och det är inte alltid delarna synkar.

Vi vill generellt knyta akademiker till Försvarsmakten tidigt.

Stefan Klawitter.

Rekryteringen är en avgörande fråga, och här ser Stefan Klawitter en potential
i de akademiska sällskapen.

– Inom Försvarsmakten lägger vi ned mycket pengar och energi på att informera värnpliktiga om reservofficersrollen, men skulle det vara så att vi har misslyckats med det så kanske det är på universitetet som poletten sedan trillar ned, säger han.

Har man redan påbörjat sina akademiska studier tror de tre Lundastudenterna att ett avbrott på ett eller två år är en alltför hög tröskel för de flesta.

Men det finns en möjlig ljusning här – den reservofficersutbildning som äger rum under tio sommarveckor, i två år, kan om ett år vara tillgänglig även för den som gjort värnplikten som kompanibefälselev. För närvarande riktar den sig enbart till den som varit anställd som soldat eller gruppbefäl.

– Så som vi ser det skulle den uppdelade utbildningen vara bra för kompanibefälen. Vi vill generellt knyta akademiker till Försvarsmakten tidigt. Ska vi kunna rekrytera exempelvis läkare och sjuk­sköterskor är det jätteviktigt att få in dem tidigt eftersom utbildningarna är så långa, och sen går man in i en annan fas i livet, säger Stefan Klawitter.

Förutsättningarna för att rekrytera reservofficerare på universiteten kommer alltså att bli bättre, i fråga om möjligheter till utbildning. Och i fråga om kompetensutveckling och karriärplaner fortsätter de här tre studenterna att trycka på, konstaterar Felix Adolfsson.

– Allt vårt engagemang bygger på frivillighet. Som studenter och reserv­officerare väljer vi att arbeta för något som vi tror på och vill stå för. Det gynnar oss, och det gynnar det svenska samhället. Därför fortsätter vi jobba med de här frågorna.