Snabb expansion i Norrland

Några år efter att I21 i Sollefteå lagts ner i början på 2000-­talet, och ungefär samtidigt som I5 och F4 i Östersund gick samma öde till mötes, förklarade dåvarande ÖB Håkan Syrén i en skrift till försvarets anställda att borta är ”den offensivt präglade sovjetiska militärmakt som tidigare härskade både söder och öster om oss i Östersjön … Ryssland demokratiseras och vävs alltmer in i det europeiska samarbetet”.

Borta var i stort utsträckning också den svenska nationella försvarsförmågan, enligt säkerhetsexperten professor Wilhelm Agrell.

Bara några år senare, i augusti 2008, invaderades Georgien av Ryssland som ockuperade de båda georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien.

I februari 2014 annekterade ryska special­förband Krim.

I mitten på januari 2022 – drygt en månad innan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina – återinvigdes I21, Västernorrlands regemente med Jämtlands fältjägarkår.

I Sollefteå finns i dag bland annat regementsstaben och Ångermanlands infanteribataljon, i Östersund detachementet Jämtlands fältjägarkår.

Till garnisonen hör även viss verksamhet i Härnösand.

Både Ångermanlands infanteribataljon och Jämtlands fältjägarkår utbildar värnpliktiga soldater.

– Vi är sammanlagt cirka 260 anställda, berättar överste Joakim Karlquist som sedan i somras är chef för I21. Han har tidigare bland annat varit bataljonschef på P4 i Skövde, utbildningschef vid Markstridsskolan, arméns ställföreträdande operationschef, deltagit i ett antal utlandsmissioner och varit chef för Försvarsmaktens veterancentrum.

– Efter lumpen utbildade jag mig till en början till reservofficer och hade egentligen inte tänkt att bli yrkesofficer, berättar han när vi träffas.

Under de senaste åren har medierapporteringen kring I21 handlat om allt fler värnpliktiga, tillväxt och expansion, men tidvis även om växtvärk, dålig arbetsmiljö, kulturkrockar, tystnadskultur och brist på lokaler.

– Som jag har förstått det – det var före min tid – har det gjorts ett gediget arbete för att lösa de problem som fanns, bland annat när det gäller arbetsmiljön. Det har arbetats med metoder, processer, rutiner och hur vi förhåller oss till varandra.

– Idag råder det en väldig god stämning här på I21. Det finns hos personalen en nybyggaranda, stark initiativkraft och vilja att bygga något nytt som jag tycker är imponerande.

Hur är det att leda ett regemente med verksamhet på flera ställen?
– Den stora utmaningen är egentligen inte uppdelningen som sådan – förutom att det innebär en del tid i bil – utan att vi bygger ett nytt regemente från grunden. En viktig del är att få till en gemensam kultur. Många av våra officerare har av naturliga skäl sin bakgrund i andra förband. Det är även en stor andel relativt unga.

– Jag är positivt överraskad över hur långt regementet har kommit. Vi har en väl fungerande regementsstab, fungerande logistik och två fungerande utbildningsbataljoner som levererar bra krigsförband och nöjda och välutbildade värnpliktiga varav en del redan blivit yrkes- eller reservofficerare.

Ett exempel på det sistnämnda är Axel Hedlund som efter att ha gjort lumpen som skyttegruppchef utbildade sig till reserv­officer.

– Jag blev klar i våras och gör nu mitt fänriksår som instruktör på en spaningspluton i Östersund. Jag räknar med att vara här på heltid fram tills i vår då soldaterna muckar. Till hösten hoppas jag börja plugga juridik i Uppsala.

Även om det innebär en del utmaningar, till exempel när det gäller att få till en gemensam förbands­anda, ser Axel Hedlund det som en styrka att I21 har verksamhet på flera orter.

– Det gör att vi kan dra nytta av kompetenser i både Östersund och Sollefteå. Vi har dessutom många gemensamma övningar och har lärt känna varandra ganska så bra samtidigt som det märks att många av befälen har en bakgrund i andra förband.

Är det bra att de har det?
– Det tror jag. Det innebär en större spridning på kunskaper och erfarenheter.

Överste Joakim Karlquist berättar att I21 är trångbott och att man dels hyr, dels har köpt in lokaler som ska används i avvaktan på att de nya regementsområdena i Sollefteå och Östersund är klara vilket väntas ta mellan fem och åtta år.

Hur fungerar det?
– Mycket bra. Alla tar initiativ och löser de utmaningar som uppstår efterhand.

– I Östersund till exempel, har vi boende, mat och förråd på ena sidan av stan och övnings- och skjutfält på den andra. I Sollefteå är vi kvar på I21 gamla område. Men där finns det numera även civil verksamhet, bland annat en stor matvarubutik.

I21 har ett växande behov av reserv­officerare.

– Det gäller de flesta inriktningar och befattningar, i såväl regementsstaben som i krigsorganisationen och för utbildning av värnpliktiga. Man kan komma in och tjänstgöra under kortare eller längre period. Tjänstgörings- och utvecklingsmöjligheterna är mycket goda.

Samtidigt som han pluggar till högskoleingenjör på Linköpings universitet arbetar RO/Fk Algot Lindblad deltid som RO-handläggare i regementsstaben på I21 i Sollefteå.

– Jag tillhör egentligen Livgardet (ställföreträdande plutonchef på en stabs- och trosspluton), men har sedan jag tog min reservofficersexamen förra sommaren framför allt tjänstgjort på I21 i Sollefteå och då främst som instruktör.

– I somras började jag arbeta som RO-handläggare, vilket jag fortsätter med under hösten på deltid och på distans.

Hur går det?
– Det går mycket bra. Jag fungerar som en brygga mellan förbandet och reservofficerarna, både de som redan är här och de som vi vill få hit, och samordnar allt från tjänstgöringsplaner och logistik till att matcha rätt person med rätt befattning.

– Jag tror att det är en stor fördel att jag själv är reservofficer. Jag vet vad vi förväntar oss. Dessutom ligger det lite i mitt eget intresse att bädda väl för reserv­officerarna.

I år väntas det utbildas 350 värnpliktiga på I21. Om några år kan antalet ha fördubblats.

– Förhoppningsvis kommer ett växande antal av dem vilja bli reservofficerare och därefter återkommande tjänstgöra hos oss under kortare eller längre perioder, säger Joakim Karlquist.

Han menar att yngre officerare, oavsett om de är yrkes- eller reservofficerare, har extra goda möjligheter att visa framfötterna på ett nytt – eller återstartat och mindre traditionstyngt regemente som till exempel I21.

Det är en uppfattning som delas av RO/Fk Ronja Ståhl, 22 år, som efter att hon gjort lumpen som PB-elev på en skyttepluton på I21 i Östersund utbildade sig till reserv­officer med inriktning markstrid.

– Jag tog examen i juni och arbetade i somras som instruktör och utbildade värnpliktiga.

– Att regementet är under uppbyggnad har gjort att vi har fått ta mycket eget ansvar, och kanske även kunnat agera lite friare än vad som är vanligt, vilket har varit både utvecklande och roligt.

För några veckor började hon plugga till civilingenjör – industriell ekonomi – vid Linköpings universitet.

– Jag hoppas att jag under de kommande åren, medan jag studerar, ska kunna tjänstgöra som instruktör på I21 under somrarna, men även delta i några övningar per år med krigsorganisationen.