Sverige och USA övade i Stockholms skärgård

Övningsområdet sträckte sig från Oxelösunds hamn i söder till Söderarm i Stockholms norra skärgård. Mest övades det i området kring Berga, Utö, Korsö och Yttre Hamnskär.

Årets Archipelago Endeavour var den sjunde i ordningen.

– Övningen är för svensk del den enda bilateralt återkommande och på det sättet unik. Andra återkommande övningar är multilaterala. Vi har sedan flera år tillbaka ett brett, djupt och välutvecklat samarbete med USA, säger överstelöjtnant Marcus Appelgren, övningsledare och chef för 2.amfibiebataljonen.

Påverkade kriget i Ukraina övningen?

– Egentligen inte, även om kriget ligger som en filt över allt vi gör.

I den cirka tre veckor långa övningen, som omfattade såväl indirekt bekämpning som taktiska logistikuppgifter och som skedde inom bataljons ram, deltog från svensk sida 2.amfibiebataljonen och 2.marinbasbataljonen.

Dock inte med full bemanning.

– Ungefär 500 soldater och officerare medverkade varav ungefär hälften från respektive land.

Övningsserien Archipelago Endeavours övergripande och återkommande mål är att träna och förbättra Sveriges och USA:s gemensamma operativa förmåga i kust- och skärgårdsmiljöer, men också att testa och utveckla framtida amfibiesystem och avancerad teknologi. I år låg det ett särskilt fokus på att vidareutveckla kapaciteten hos det nya amfibiekoncept som förväntas vara i full drift år 2030.

– Vi har bland annat testat telekrigs­system, radarsystem, olika typer av drönare och skjutit med amerikanska luftvärnsrobotar (Stinger). Det är teknik och metoder som vi i Sverige inte har idag, men som vi eventuellt kommer att skaffa i framtiden och som vi provar mot den framtida konceptuella utvecklingen, säger Marcus Appelgren.

– Det är utvecklande med en övning där vi i stor utsträckning kan styra tester och annat utifrån våra egna behov. Mycket prövas för första gången.

Inte minst i rapporter från kriget i Ukraina berättas det om olika typer av drönare och dess växande betydelse.

Under årets Archipelago Endeavour testades bland annat fjärrstyrda logistikdrönare som kan bära med sig cirka 70 kilo utrustning och transportera ammunition, mat och andra förnödenheter till förband, grupper och enskilda soldater som befinner sig flera kilometer bort.

Det testades även drönare som kan släppa sonarbojar som lyssnar efter ubåtar, transportera sårade eller bära radar som spanar efter, och förhoppningsvis upptäcker, luftmål.

– Drönare är ju ett jätte­stort och växande område, säger Marcus Appelgren.

Han berättar att den amerikanska marinkåren i stor utsträckning, namnet till trots, varit fokuserad på att genomföra landoperationer.

– Nu utvecklas den mot att bli mer sjörörlig. En viktig del för officerare och soldater är att lära sig använda stridsbåtssystemet, men också att verka i skärgårdsmiljö. I Sverige har vi en god förmåga att agera där hav möter land.

– Internationellt är det inte så många nationer som har den förmågan. Det nordiska konceptet av territoriellt försvar bygger till stor del på att försvara sig mot motstånd som kommer från havet.

Svenska och amerikanska soldater och officerare deltog under övningen sida vid sida. All order­givning skedde på engelska.

En av de amerikanska deltagarna var reserv­officeren och plutonchefen löjtnant Ryan J Doolan, 25, från Cameron i delstaten North Carolina där han i det civila arbetar som account manager
på ett teknikföretag.

– I den amerikanska marinkåren genomgår yrkes- och reservofficerare samma utbildning. Sedan tre år tillbaka är jag reservofficer och tillhör en enhet som är specialiserad på mindre båtar, den är en viktig del i marinkårens omstruktureringsplan Force Design 2030. Förbandet är placerat i Tampa i Florida.

– I våras var jag på Berga för utbildning i Stridsbåt 90-systemet, vilket var mycket bra. Jag har även genomfört utbildningar vid utländska infanteriskolor.

Hur är det att delta i övningar utomlands och tillsammans med andra länder?

– Det är en mycket bra erfarenhet. Vi får bland annat lära oss hur andra länder fungerar och vad de prioriterar, men också vilken taktik och vilka
tekniker och procedurer som de använder sig av. Att arbeta tillsammans med allierade gör oss bättre.

Vilka är dina intryck av svenska amfibieförband?

– De svenska enheterna är riktiga proffs och dedikerade sin uppgift. Den största skillnaden – jämfört med oss – är att de svenska förbanden är något mindre och att de opererar med en lite mindre centraliserad ledningsstruktur.

Johan Norberg, militäranalytiker och forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI och reservofficer, betonar betydelsen av återkommande övningar.

– Militära förband har kollektiva kunskaper och färdigheter som hela tiden behöver upprätthållas och utvecklas.

Vilken betydelse har det att Sverige och USA har gemensamma övningar?

– Det finns både politiska och militära dimensioner. Politiskt kan man med gemensamma övningar visa att man stöttar sina allierade, att man förbereder sig för att vid behov kunna kriga gemensamt och därmed avskräcka fienden. Militärt handlar det om att bygga kompetens, kollektiva förmågor och utveckla både materiell och metoder.

Har det någon betydelse att det är den amerikanska marinkåren som är här?

– För Sverige är det viktigt att visa att vi har en ständig samverkan med den amerikanska militären, att vi inte bara köper utrustning av varandra utan att vi faktiskt övar och gör saker tillsammans. Marinkåren har dessutom en status och en aura av att vara väldigt bra.

– Den kan å sin sida kan ha nytta av att öva under de speciella förhållanden som råder här, inte minst i skärgården.

Reagerar Ryssland på en sådan här övning?

– Det tror jag inte. De har betydligt viktigare saker att ta hänsyn till just nu. Ingen höjer på ögonbrynen för att Sverige och USA övar tillsammans i Östersjöområdet.
Både USA och Sverige håller på att utveckla nya amfibie- respektive marinkårskoncept.

– Deras heter Forest Design 2030 och vårt Amfibiebataljon 2030. Båda väntas vara i full drift år 2030, berättar Marcus Appelgren.

– Koncepten går i stor utsträckning hand i hand, vilket är en styrka och gör att vi kan komplettera varandra.

Under de senaste decennierna har många västerländska försvarsmakter varit engagerade i att lösa uppgifter långt bortom de egna ländernas gränser, till exempel i Afghanistan, Irak eller Mali, säger major Mattias Karlsson som är chef för amfibieutvecklingssektionen vid Sjöstridsskolans amfibiestridsenhet i Berga.

– Det har nu till viss del förändrats. USA har ett tydligare fokus mot Stilla Havet än tidigare, samtidigt som den ryska utvecklingen och kriget i Ukraina gör att Sverige och övriga länder i Europa har ett tydligt fokus på vårt närområde.

– Även om det inte går att jämföra den svenska amfibiekåren med den amerikanska marinkåren volymmässigt, finns det områden där vi kan dra nytta av varandra. Archipelago Endeavour är en aktivitet där utvecklingssynergier tydliggörs och interoperabiliteten stärks.

Under årets övning var major Mattias Karlsson och hans kolleger på amfibieutvecklingssektionen bland annat engagerade i uppföljningen av hur ett par av de UAV-system som testades fungerade.

– Vi hade även ett seminarium med en av marinkårens främsta företrädare när det gäller buret luftvärn.

– Det är väldigt stimulerande att träffa och prata med kollegor från andra länder, ta del av deras idéer men också att kunna konstatera att vi har idéer som är intressanta och attraktiva för dem.

Nu pågår utvärdering av årets Archipelago Endeavour, av vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre bra.

– Vi kommer att göra såväl tekniska som metodmässiga lärdomar. Det lär bli en omfattande mängd rapporter, säger överstelöjtnant Marcus Appelgren.

Archipelago Endeavour

• Genomfördes mellan den 26 augusti och 13 september i Stockholms skärgård.
• Övningen pågick både till sjöss och på land.
• Deltagare var officerare och soldater från den svenska amfibiekåren och den amerikanska marin­kåren.