”Krigsplacera reservofficerare – så snabbt det bara går”

Vilket är ditt viktigaste uppdrag som ny ÖB?
– Att konsolidera krigsorganisationen så fort som det bara går och med hänsyn till det rådande omvärldsläget. Jag är beroende av att få igång reservofficerssystemet för att lösa uppdraget. Vi behöver fylla krigsorganisationen med kompetenta chefer i en omvärldsutveckling som är långsiktigt negativ och som ställer stora krav på oss. Vi behöver vidta en mängd olika åtgärder själva och tillsammans med våra allierade för att hålla oss utanför krig.

Vad kan reservofficerskollektivet förvänta sig av dig som ÖB?
– I historien har vi inte levt upp till våra åtaganden mot reservofficerare, men det gäller att inte fastna i den problematiseringen utan att göra någonting kraftfullt och bra av det som vi har och som vi vill skapa.  Behovet av reservofficerarna har ju fått minst sagt förnyad kraft och relevans och är nu närmast en självklarhet.  Den situation vi befinner oss i nu gör att jag ställer andra krav på krigsorganisationen. 

Vad är det för andra krav? 
– Ska vi nu ta omvärldsutvecklingen på allvar  –  vilket jag gör och vilket jag uppfattar att regeringen gör med den totalförsvarsposition som nu ligger på riksdagens bord –  då handlar det om att snabbt vidta åtgärder för att bygga krigsorganisationen så stark som möjligt så fort som möjligt för att hålla oss till vänster om artikel fem, alltså att vidta sådana åtgärder att Nato inte behöver gå från avskräckning till kollektivt försvar. Det viktigaste målet är att bygga en trovärdighet i krigs­organisationen som gör att vi kan verka i krigs­avhållande till­sammans med övriga allierade. 

Vilka konkreta konsekvenser får det för reservofficerare?
– Krigsplacera, krigsplacera, krigs­placera är mitt budskap till krigsförbandscheferna. Krigsplacering, budgetering, planering och framförhållning. Cheferna behöver också hantera utvecklings- och kompetensbehoven inom ramen för den planerade förbandsomsättningen, det vill säga krigsförbandens livscykel med grundutbildning och krigsförbands­övningar så att reservofficeren kommer in i denna naturliga cykel. 

Vad är viktigast att göra först, förutom krigsplacering? 
– Vi behöver adressera en generation officerare och specialistofficerare vad en reservofficer är: En expert på trupp­förband, en expert på att leda verksamhet på lägre taktisk nivå och också en individ som sitter på enorm bredd av kompetens förvärvad genom kombinationen av militära erfarenheter och civil gärning. Många har genom åren sett reserv­officeren enbart som en förtidsavgången yrkes­officer och – missförstå mig rätt – inte  som den där ”riktiga” reserv­officeren som är just reservofficer från början. Det måste på något sätt åter­vinnas.

Hur då?
– Genom att krigsplacera och om­händerta befintlig personal men också genom att ha fokus på reservofficers­utbildningen och på hur den personalen tas om hand och vårdas tidigt som en naturlig del av krigsförbandets livscykel. Precis som förr.

Vilka hinder vill du få bort först?
– Förutom de mentala hindren kring vad en reservofficer är och kan göra?
Då är det personaladministrativa hinder och byråkrati som på olika sätt måste förenklas. Alltifrån gränssnitt i PRIO till kunskap om hur och på vilket sätt man avlönar och avtalar. Det finns förband som är dokumenterat duktiga på att ta hand om sin tidvis anställda personal, men tragiskt nog är det inte allmängiltigt. Vi måste få fram goda exempel med erfarenhet av att jobba med reservofficerare som kan ge förslag på åtgärder när det gäller egen förenkling och hantering av byråkrati. 

När ska det göras?
– Nu. Helst igår.

Samtidigt som fler reservofficerare behöver utbildas har den delade reservofficersutbildningen lagts ner. Vill du att den ska komma tillbaka?
– Jag ser inga skarpa planer på det just nu. Å andra sidan är det inte så svårt att greppa argumenten för att den delade utbildningen faktiskt är en ganska klok sak. Alltså är jag beredd att genomlysa frågan. Men det är viktigt för mig det inte bara bygger på terminsuppdelning. Det måste finnas tillfälle för truppföring, annars blir det ju ingen reservofficer.

Vilket är ditt viktigaste budskap till blivande reservofficerare? 
– Att utbilda sig till reservofficer är en fantastisk möjlighet. Givet den fas som Försvarsmakten befinner sig kommer vi att behöva involvera reservofficerare inte bara i krigsorganisationen utan i hela paletten av tilltalande uppgifter. Uttaget av officerare till Natostaber kommer att vara en dimensionerande faktor där reserv­officerare i betydligt högre utsträckning kommer att kunna facilitera våra möjligheter att nå de krav som Natomedlemskapet ålägger oss.

Till reservofficerarnas chefer?
– Krigsplacera, planera och budgetera! Kommunicera med era reservofficerare på krigsförbandsnivå, håll kontakten! Bevaka att kompetensprofiler för det första finns och för det andra att de kan uppfyllas genom utbildning och tjänst­göring. 

Och budskapet till nuvarande reserv­officerare?
– För det första att rikta ett tack till dig som trots alla dessa friktioner under åren har hållit fast i Försvarsmakten och fortsatt att vara en stark och tydlig ambassadör för vår verksamhet. Den absoluta huvuddelen av reservofficerskåren vill jag se ta emot sina krigsplaceringsordrar så snabbt som det bara går och därmed komma in i krigsförbandens livscykel igen.