Vad avgör viljan att försvara vårt land?

istorien visar att en befolknings försvarsvilja kan vara avgörande, särskilt för mindre och medelstora länder. Den kan också ta sig olika uttryck – inte minst genom politiska ledares agerande.
När USA erbjöd Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj evakuering i samband med Rysslands storskaliga invasion tackade han nej. Han lämnade inte Kiev – men bad om vapen.

Några veckor senare väckte ett svenskt uttalande stor uppmärksamhet. I en film på Youtube sade Liberalernas dåvarande partiledare Nyamko Sabuni att hon och hennes familj vid krig skulle kunna åka till sitt lantställe i Värmland – och vid behov vidare till Norge. Filmen spreds snabbt och hon kritiserades för bristande ansvars- och försvarsvilja.

Men hur ser den svenska försvarsviljan egentligen ut? Den har trots allt mätts ända sedan 1950-talet.

Med undantag för några toppar och dalar, till exempel i samband med krigen i forna Jugoslavien och Rysslands stor­skaliga invasion av Ukraina, har den legat stabilt på mellan 70 och 80 procent. (Siffran avser andel av befolkningen som anser att Sverige ska göra väpnat motstånd vid ett anfall.)

– Vid yttre hot tenderar försvarsviljan att öka, säger Ralph Sundberg, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, som leder ett treårigt forskningsprojekt om just försvarsvilja.

– Vi vet sedan tidigare att försvars-­viljan skiljer mellan könen, men mindre om vilken betydelse värderingar, moralisk orientering, personlighets­typer och liknande har. Det ska vi ta reda på nu.

Begreppet försvarsvilja kan delas in i tre olika sfärer:

• Den personliga försvarsviljan, det vill säga vad du som invid är villig att offra och göra. Mellan 30 och 40 procent brukar i svenska undersökningar uppge att de är beredda att bära vapen och göra insatser med fara för det egna livet. Lägger man till ”kanske” är andelen 65–70 procent.
• Den allmänna eller kollektiva försvarsviljan, det vill säga andelen som anser att Sverige bör bjuda motstånd vid ett anfall.
• Den understödande försvarsviljan, det vill säga om man anser att Sverige bör ha ett försvar, hur mycket pengar som i sådana fall ska satsas på försvaret och liknande.

– Den allmänna försvarsviljan är stabilt hög. Med tanke på de satsningar på försvaret som nu pågår – i stor politisk enighet dessutom – och det militära stödet till Ukraina tycks även understödjande försvarsviljan vara hög, säger Ralph Sundberg.

När det gäller den personliga försvarsviljan, alltså att försvara landet med vapen i hand, uppvisar utrikesfödda utanför EU till och med en högre försvarsvilja än infödda svenskar.

Ralph Sundberg, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan

En central del i den svenska folk- och totalförsvarstanken är att alla som har möjlighet ska göra en insats om Sverige skulle hotas av krig. Dessutom är alla i åldern 16–70 år totalförsvarspliktiga.

– Alla ska göra sin plikt och sin del. Men det innebär inte att alla i en krigssituation ska bege sig till fronten för att slåss, något man bör ta hänsyn till när man diskuterar försvarsviljan. En del ska se till att skola, vård, omsorg och andra väsentliga samhällsfunktioner fungerar. Det är dessutom en förutsättning för att det militära försvaret ska kunna utföra sin del.

Män är i allmänhet, enligt såväl svenska som internationella studier, mer benägna att delta i stridande roller än kvinnor.

– Vi vet inte riktigt varför det är så. Det kan bero på köns­normer eller att män tycker att de är mer kapabla till strid.

Vilken betydelse har det att det under långt tid nästan enbart var män som gjorde lumpen i Sverige?
– Förmodligen ganska liten, i alla fall på individnivå. Även när man sållar bort effekten av värnplikt har män högre försvarsvilja än kvinnor. Det som indirekt kan påverka är att det länge varit en vedertagen sak för män att göra lumpen.

Ralph Sundberg berättar att försvars­viljan i allmänhet är som högst i åldern 35–55 år, för att därefter sjunka med stigande ålder. Nedgången antas framför allt bero på nedsatt förmåga i takt med att den fysiska kapaciteten sjunker. Dess­utom:

• Högutbildade personer uppvisar ofta en något högre försvarsvilja än lågutbildade.
• De som står politiskt till höger uppger högre försvarsvilja än de som står politiskt till vänster.
• Engagemang i föreningslivet tycks påverka försvarsviljan i positiv riktning precis som politiskt intresse.

– Men det är inte frågan om några stora skillnader, förutom när det gäller kön.

När Myndigheten för psykologiskt försvar häromåret frågade ett representativt urval av svenska folket vad de framför allt vill försvara hamnade familjen överst och därefter kom demokratin, mänskliga fri- och rättigheter, befolkningen, jämställdheten och nationsgränserna.

Andra studier pekar på att försvars­viljans påverkas i positiv riktning av bland annat kulturell stolthet, upplevd gemenskap och nationell samhörighet.

Etnisk nationalism, det vill säga uppfattningen att man måste ha svenska förfäder för att vara svensk, ökar inte benägenheten att tycka att Sverige ska försvara sig vid väpnat angrepp. Okritisk patriotism kan rentav minska försvarsviljan.

Statsminister Ulf Kristersson (M) har återkommande, bland annat under Folk och försvars rikskonferens i Sälen 2024 och i efterföljande intervjuer, hävdat att invandrare har lägre försvarsvilja än infödda svenskar.

Flera undersökningar, bland annat från FOI och Försvarsmakten, tyder på att så inte är fallet.

– När det gäller den personliga försvarsviljan, alltså att försvara landet med vapen i hand, uppvisar utrikesfödda utanför EU till och med en högre försvarsvilja än infödda svenskar. Däremot är den något lägre när det gäller den understödjande försvarsviljan. Men när det gäller den allmänna försvarsviljan är det inga skillnader, säger Ralph Sundberg.

I Totalförsvarets forskningsinstituts skrift ”Gråzonslägen i krig och fred” beskrivs hur det gamla totalförsvaret växte fram i samklang med folkhemsprojektet, där den delvis korporativistiska relationen mellan staten, näringslivet och civilsamhället utgjorde en viktig beståndsdel.

I dag ser det svenska samhället annorlunda ut, det är mer individualiserat och privatiserat. Det gemensamma har succesivt försvagats.

Hur påverkar det försvarsviljan vid ett skarpt läge?
– Det är en väldigt bra fråga. Vi kan inte i vår data se att människor har blivit mer individualistiska. Men även om de skulle ha blivit det, har inte försvarsviljan minskat. Samtidigt kokar allt ner till vad folk kommer att göra, inte vad de säger att de ska göra.

Invånarna i de nordiska länderna uppvisar en hög försvarsvilja i en internationell jämförelse, enligt Ralph Sundberg.

– Framför allt Sverige och Norge, till viss del även Finland, sticker ut.

Varför är försvarsviljan extra hög i Norden?
– Vi vet inte riktigt varför det är så.

En förklaring kan vara att många anser att den nordiska samhällsmodellen är värd att försvara, en annan den geografiska närheten till Ryssland och upplevelsen av återkommande och i emellanåt mycket konkreta hot.

– Det finns nog flera förklaringar. Det är dock tydligt att i många av de europeiska länder som var hårt drabbade av andra världskriget tenderar försvarsviljan att vara lägre.

En fråga i World Values Surveys återkommande undersökningar handlar om i vilken utsträckning den svarande är beredd ”att slåss för sitt land i händelse av krig”.

– I Sverige, Norge och Finland svarar mellan 70 och 80 procent ja, medan motsvarande andel i exempelvis Nederländerna är 45 procent och i Italien 35 procent. Andelen som svarar ja är även hög i delar av Mellanöstern och i exempelvis Indien och Pakistan, medan den är lägre i USA (jämfört med Sverige).

– Jag tror en förklaring till de stora skillnaderna, förutom olika erfarenheter av krig, kan vara att frågan om man är beredd att ”slåss för sitt land” betyder olika saker i olika länder, säger Ralph Sundberg.

TREÅRIGT PROJEKT OM FÖRSVARSVILJA

• Projektet heter ”Försvarsvilja: mätning, ursprung och manipulation”.
• Ska utforska vad försvarsvilja egentligen är, vilka faktorer som påverkar den, hur stabil den är mot manipulation samt utveckla nya och bättre sätt att mäta den.
• De nya måtten ska sedan testas i enkätstudier i Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen.