”En kultur­fråga som behöver förändras”

elena Sigurdssons uppdrag är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att marinchefen ska få största möjliga operativa effekt av sin organisation och personal. Det gör hon tillsammans med HR-funktionerna på respektive förband, i nära anslutning till Försvarsstaben och i dialog med övriga försvarsgrenar och stridskrafter. 

– Vi behöver vara mer flexibla när vi kompetens- och personalförsörjer marinen. Vi kommer inte att lyckas med att bara göra som vi alltid har gjort. 

Att utbilda officerare, oavsett kategori tar tid. Och vilken framtid ska man utbilda till? Det är komplext, med nya plattformar och tekniska system som kräver nya kompetenser.

För det är kompetens – inte tjänstegrader eller personalkategorier – som är viktigast för Helena Sigurdsson. En genomlysning behöver göras, både gällande vilka kompetenser som marinen behöver – och vilka man redan har tillgång till.

Där kommer reservofficeren in, enligt Helena Sigurdsson. Reservofficerens vilja och kompetens borde kunna nyttjas bättre, tycker hon.

Varför gör man inte det då? 

– För att man inte förstår, tror jag. Det är en kultur­fråga som behöver förändras. På ett sätt är det bra att vi är för få, för då måste vi ändra beteende och inte göra som vi alltid har gjort. 

På marinnivå har man under de senaste två åren utvecklat en organisation som hanterar personalplanering, skapar utbildningsförutsättningar, utvecklar arbetsgivarstöd och jobbar med kulturförändring. En av dessa nya funktioner är att det finns en reservofficershandläggare på försvarsgrensnivå.

– Jag förstår varför förbanden inte har mäktat med det här. Resurserna har inte räckt till, säger Helena Sigurdsson.

Marinstaben ser nu till att alla förband ska ha reservofficershandläggare med resurser.

Men det är inte reservofficershandläggaren som ska genomföra kulturförändringen, menar Helena Sigurdsson, utan genom att man jobbar tillsammans med frågan inom försvarsgrenen.

Vi behöver absolut utbilda fler reserv­officerare men det viktigaste är att de reservofficerare som vi har, tas tillvara för tjänstgöring.

Helena Sigurdsson

Värnpliktsutbildningarna ska vara bra och locka personer att söka vidare inom marinen.
En stor förändring görs nu med ROU Sjöstrid och Amfibie/Bas.

– Tidigare har man sagt att man ska tjänstgöra i befattning ombord på fartyg. Men reservofficeren kanske hellre ska tjänstgöra i en stab. Så nu har vi skapat en utbildning som går från att skapa ytstridsbefäl till att utbilda stabsofficerare.

Framtidens marina reservofficerare ska alltså utbildas för att antingen kunna tjänstgöra i staber, eller i de marina militärbaserna. Omfattande fartygsvana kommer inte att vara en självklarhet.

Har man tillräcklig förståelse för verksamheten för att kunna verka fullt ut i staben om man inte har varit ombord på ett fartyg en längre tid?

– Ja, det måste vi kunna tillgodose på något annat sätt. Alla måste inte utbildas ombord på våra fartyg för att vara en bra reservofficer 

För de som tillhör de marina fältförbanden (amfibie-/basbataljonerna) genomförs ingen utbildning ombord utan det är framför allt inom de sjögående förbanden.

 Är det likadant för yrkesofficerare?

– Även bland våra yrkesofficerare finns flertalet som valt en annan väg än sjökarriären utan att för den delen vara sämre marinofficerare för det.

Kursplanerna för utbildningarna är redan framtagna. Både för Sjöstrids- och Amfibie/Basutbildningen ingår mer stabstjänst än i nuvarande utbildning. Tanken är att reservofficeren ska kunna jobba i både nationell och internationell stab.

– Vi ska absolut fortsätta att utbilda tjejer och killar som ska jobba ombord på fartyg. Men vi kan inte låsa in oss i att man måste ha genomfört fartygstjänst efter värnplikten för att kunna gå vidare. Det får inte vara den enda vägen in, säger Helena Sigurdsson.

När fartyget inte är till sjöss finns sådant som exempelvis behöver repareras eller utvecklas. Har personalen inte utbildningen som behövs för en viss tjänst kanske man behöver skapa en YBK för det, resonerar Helena Sigurdsson.

– För vi har inte råd att låta alla göra allt. Det kommer vi misslyckas med, konstaterar hon.

För bara något år sedan utbildades enbart en handfull RO-kadetter inom marinen. I år är det tolv. Till nästa kurs har 11 antagits till ROU Sjöstrid och 14 till Amfibie/Bas.

På uppdrag av försvarsstaben jobbar de marina förbanden också med inventering av sina befintliga reservofficerare för att få kunskap om individens kompetens, vilja, förmåga och möjlighet att tjänstgöra – i marinen eller någon annanstans i Försvarsmakten. Informationen som finns i stödsystemen måste kvalitetssäkras. Delrapporten ska vara klar till sommaren, slutrapporten till årsskiftet. 

Vad händer med den som inte längre kan eller vill tjänstgöra?

– Ska man verkligen vara kvar då, kan man ju fråga sig. Men man kanske kan göra nytta som ”ambassadör” för Försvarsmakten också. Att vara reservofficer är ju ibland en del av identiteten… Försvarsmakten har inte fattat beslut om hur vi ska hantera frågan än.

Det viktigaste är att få en uppdaterad lägesbild av hur många individer som är tillgängliga och vilken kompetens de har. Nästa steg är att påbörja arbetet med att matcha Försvarsmaktens behov med de kompetenser som finns tillgängliga. 

Enligt Försvarsmaktens genomförandeplan ska marinens reservofficerare gå från 1 500 i år, till 1 000 om ett decennium. 

– Vi behöver absolut utbilda fler reservofficerare men det viktigaste är att de reservofficerare som vi har, tas tillvara för tjänstgöring. Användandet av reservofficerare behöver öka, både här hemma och internationellt, säger Helena Sigurdsson.

– Till nyss skulle reservofficerare fylla vakansen som uppstod om en yrkesofficer åkte utomlands, men så är det inte längre. Vi kommer inte ha möjlighet att personalförsörja alla de behov som Försvarsmakten har om vi inte använder reserv­officerare, även i Nato. Det är kompetensen som är viktigast, säger Helena Sigurdsson.

Som en del av marinens förändringsresa för reservofficerare ska arbetsgivarpolitiken vara god, säger Helena Sigurdsson och nämner några åtgärder:

Fler reservofficerare ska tjänstgöra i stab, bland annat som förberedelse inför Nato-befattningar. Den reservofficer som vill tjänstgöra ska också ha en tjänstgöringsplan. Reservofficeren behöver utbildning och övning. God framförhållning och långsiktig personalplanering behövs också, liksom regelbundna medarbetarsamtal och bättre dialog. Information om bland annat internationella befattningar måste kunna nå personal som inte har daglig tillgång till emilia.

Vad händer nu konkret?

– Vårt arbete kommer att ge effekt, men märks redan nu. Jag upplever att den kontinuerligt tjänstgörande personalen i högre grad än bara på något år ser vad reservofficerare kan bidra till. Det finns många som vill bidra. Det är slöseri att inte använda den kraften nu när vi både har behov och ekonomi.