Tydlig styrning saknas när Försvarsmakten rekordväxer
Hade Försvarsmakten varit ett privat företag hade vi kallat det som nu sker för hypertillväxt. Organisationen växer i rekordfart, det ekonomiska anslaget har fördubblats på några år, antalet nya medarbetare, utbildningsplatser och krigsförband ökar stadigt och myndigheten bedöms vara Sveriges största redan år 2026. Behovet av fler medarbetare, såväl som fysiska anläggningar verkar inte gå att stilla snabbt nog. Men till skillnad från privata företag drivs tillväxten av ett förändrat säkerhetspolitiskt klimat och med skattefinansierade anslag. En situation som Försvarsmakten inte är van vid.
Aida Alvinius, professor i ledarskap vid Försvarshögskolan, och Henrik Börjesson, doktorand och överstelöjtnant med erfarenhet från tidigare amfibieregemente och Försvarsmedicinskt centrum, har sett de dilemman som uppstår i tillväxtens spår och publicerar snart en av flera studier byggda på intervjuer gjorda vid flera förband vid Göteborgsgarnisonen, bland annat Amf 4 och Försvarsmedicinskt centrum i Göteborg. De som intervjuats kommer från alla nivåer i organisationen och syftet med forskningen är att ge nya verktyg till dem som ska hantera kommande års fortsatta tillväxt. Att bättre förstå hur tillväxt kan styras och ledas och förstå sig själv som organisation i en utmanande tid.
Göteborgs garnison med Amf 4 och Försvarsmedicinskt centrum har vuxit till tusentals anställda.
– För nyetablerade Amf 4 är situationen extrem. De har gått från formellt från noll anställda till att cirka fem år efter återetableringen bli landets största amfibieregemente, säger Henrik Börjesson.
– Försvarsmakten har levt med organisatorisk anorexi (dvs kronisk brist på personer och materiel) ända sedan 1990-talet, och skadorna som tillfogades under alla dessa år finns kvar trots tillväxten som nu sker, säger Aida Alvinius.
De anorektiska åren har till exempel skapat en förlust av organisatoriskt minne. Vilket märks när enheter nu växer och återuppstår.
– De som bygger den nya organisationen har alla olika bilder av vad de gör och ska göra. Några äldre kommer ihåg hur det var på den gamla goda tiden och vill kanske återskapa det, andra har ingen bakgrund alls i Försvarsmakten. Det som behövs i en sådan här situation är tydlig styrning – men någon sådan finns inte enligt de intervjuer vi genomfört, säger Henrik Börjesson.
– Det är helt obeforskat i militär kontext vad som händer när en anorektisk organisation snabbt ska bli någonting annat. Klarar den överhuvudtaget av att ta till sig massor av nya människor och nya sätt att tänka så här snabbt? Kan det kanske bli för mycket? säger Aida Alvinius och påminner om att det numera inte bara handlar om tillväxt, nytt är också Natomedlemskapet och allt vad det innebär.
Klart är att det finns utmaningar och risker med att växa så fort som Försvarsmakten nu gör. Intervjuerna som gjorts i studien visar på flera av dem.
– Den kanske viktigaste insikten är att den snabba och kraftiga tillväxten utmanar Försvarsmaktens förmåga här och nu. Man ägnar otroligt mycket tid åt själva tillväxten, och har inte den tid eller den plats man behöver för att utveckla den egentliga militära förmågan i den utsträckning man borde, säger Henrik Börjesson.
I praktiken handlar det om att medarbetare får vistas i tillfälliga lokaler, högst civila arbetsuppgifter – som bygglov och ritningar på lokaler – ligger tungt på militära chefers axlar. Det är ont om plats – överallt.
Försvarsmedicinskt centrum har inte tillräckligt med plats där de kan slå upp sina sjukvårdstält och andra installationer inne på området och nyanländ materiel och fordon ställs upp på ytor som egentligen behövs till annat i väntan på att den kan tas om hand. Och det råder kompetensbrist. Trots att det finns pengar och en vilja att anställa, vittnar intervjuerna om att platsbristen hindrar chefer från att anställa.
– Det finns inte alltid tillräckligt med skåp och rum till medarbetarna. Arbetsmiljön visar sig i intervjuerna vara utmanad på flera sätt, säger Henrik Börjesson.
Andra saker som framkommer i intervjuerna är:
◆ Det finns en brist på lyhördhet uppifrån.
◆ Många talar om säkerhetsrisker, man gör många misstag.
◆ Det är problem med styrningen, med friktioner mellan enheter.
◆ Det finns ingen struktur för tillväxtrelaterade uppgifter som måste lösas. Medarbetare får improvisera och hitta egna lösningar.
◆ Medarbetarna tvingas lösa saker de varken har mandat eller kompetens för då cheferna har fullt upp med annat.
– Ett problem som framkommer i intervjuerna är att den traditionella hierarkin och strukturen utmanas. Det går väldigt fort att klättra i karriären nu. Från plutonchef klättrar man snabbt uppåt – ofta utan mentor eftersom det inte finns någon. I stället förväntas du själv bli mentor åt någon …
På lång sikt kommer detta att urholka både förmågan och ledarskapet menar Aida Alvinius.
Men trots allt är stämningen på garnisonen god och studien har mött professionella och engagerade medarbeter på alla nivåer.
– Man biter ihop och ser det som en ynnest att få växa, och accepterar den politiska situationen, säger Aida Alvinius.
– Det liknar situationen i sjukvården. Man känner sig behövd och är lojal uppgiften. Men långsiktigt tror jag att det kan bli tufft, om arbetsmiljön inte blir bättre och om man inte känner att man utvecklas – då kommer man att söka sig till andra jobb.
– Reservofficerarnas roll är också intressant i det här sammanhanget. De nämns av nästan alla vi pratat med, säger Henrik Börjesson, eftersom det just nu efterfrågas så mycket ny kunskap och annan kompetens än direkt militär inom Försvarsmakten.
– Idag sätter man militärer på tjänster där det efterfrågas civil kompetens. Det blir inte bra eftersom det samtidigt råder brist på just den militära professionen i alla led, säger han. Här kan medarbetare med både militär och civil erfarenhet vara en stor tillgång i många roller enligt studiens preliminära slutsatser.
