Allt stresstestas under övning i norr

I slutet av förra året fattade regeringen beslut om högsta beredskap eftersom Sverige var i krig, efter att under tillsammans med Norge och Finland en tid ha utsatts från ryska attacker.

Hela Försvarsmakten krigsorganiserades, allmän mobilisering gällde och hemvärnet aktiverades. 

Inte på riktigt, förstås. Utan i Norra militärregionens och Norra civilområdets gemensamma övning Polestar 25.

Under övningen är läget inom civil­området är ansträngt och planering sker för att stödja Försvarsmaktens transitering av utländska förband genom norra Sverige, sedan Nato aktiverat artikel 5. Drygt 300 deltagare från både Försvarsmakten och 15 civila organisationer deltar. Tre av dem är rätt typiska reservofficerare, som efter flera års time out återkommit i aktiv tjänst.

En är RO/Kn Björn Elmqvist, som till vardags driver ett konsultföretag inom analysbranschen, men nu jobbar som samverkansofficer i staben.

– Det har varit superspännande att jobba skarpt med civila. Ambitionsnivån har varit hög. Vi stresstestar allt, ofta under tidspress och inte alltid friktionsfritt, säger han.

Övningen startade tillsammans med de civila aktörerna, med ledning från en gemensam ledningsplats. Målsättningen var att tillsammans utveckla förmågan att samverka och stärka förståelsen för respektive aktörs ansvar, uppgifter och mandat vid höjd beredskap samt att utveckla förmågan att planera och delta i gemensamma operationer inom Nato.

Mycket handlade om värdlandsstöd, vilket av förklarliga skäl kräver samarbete mellan civila och militära aktörer. Och medför att en mängd olika frågor uppstår:

Hur funkar det när vi är samgrupperade – eller inte är det? Vad har vi för sambandssystem? På vilket sätt kan vi involvera de civila i vår planläggning och utbyta lägesbilder? 

– Vi reservare förstår den civila vardagen och de civila myndigheterna, vi förstår ju också den militära verkligheten. På det sättet är vi tvåspråkiga, konstaterar Björn Elmqvist.

Övningen ger också de civila myndigheterna möjlighet att se över om man kan vara det stöd till Försvarsmakten som man tror sig kunna vara. 

Under en transitering i pågående krig finns olika störmoment av sabotage­förband, olika typer av robotanfall eller långdistansraketer som påverkar på djupet. Det medför stora behov av att samverka med Polisen och Trafikverket och regionernas sjukvård. Egna förband kommer till regionen liksom, förstås, de utländska som ska transiteras. Björn Elmqvist ger exempel från en tidigare värdlandsövning tillsammans med soldater från amerikanska Louisiana.

– De hade nog aldrig kört i varken rondeller eller i snö tidigare. Där fick vi jobba skarpt med de här frågorna tillsammans med de civila, vilket var väldigt intressant.

En annan reservofficer som kommit tillbaka efter många år är RO/Mj David Arnljots, som civilt är rådman vid Värmlands tingsrätt. På Norra militärregionen tjänstgör han sedan ett år som biträdande stabsjurist med uppdrag att ge chefen råd om folkrätt.

Hur ska man exempelvis hantera utländska förband på svensk mark? Och svenska förband på annat lands territorium? Kan vi avdela svenskt territorium för utländska förband? Hur gör man med krigsfångar? Skyddslagen? Förfogandelagen?

Komplexa frågor som kan få enorma konsekvenser om det blir fel. Många frågor som en rådman normalt inte har att hantera.

–  Det var extremt utvecklande lärande. Det ställde höga krav på att snabbt greppa frågor, ta reda på och leverera ett svar eller ett råd, säger David Arnljots.

Även han tar upp vikten av att samverka med civila myndigheter. 

– Det är fantastiskt att vi övar tillsammans igen, börjar att prata om det och formera ett totalförsvar.

Karl Andersson är professor i cyber­säkerhet vid Luleå tekniska universitet. Han är också RO/Lt och lednings­systems­officer i Norra militärregionens stab, där han vid övningen ingick i ett planeringslag som stödjer de som leder själva aktiviteterna. 

Hur gick det? 
– Vi jobbade mycket med logistik, sjukvård, förnödenhetsförsörjning och framförallt transportplanering. Vi löste uppgifter som vi skulle. Det jag tror att vi kan sätta på lärdomskontot är samarbetet med och mellan civila. Träning och övning är bra för alla. Stabens arbetssätt kan alltid förfinas.

Reservofficer blev han vid 22 års ålder och är 55 idag. För två år sedan fick han frågan från MRN:s dåvarande chef och tackade ja till att bli aktiv igen.

– Samverkan med civila är en viktig ansvarsuppgift för en regional stab. Det är väldigt intressant för mig som akademiker att få se i verkligheten hur det kan fungera när man gör det i spelad miljö. Det var ju inget riktigt krig som tur var.

Finns det någon synergieffekt mellan dina båda jobb? 
– Ja. Vi från universitetet ingår i Campus totalförsvar. Det handlar om att bidra med utbildning, forskning, samverkan till det framväxande totalförsvaret. Vi har också en hel del kontakter med Försvarsmaktens cyberkommando. 

Gemensamt för de tre kollegorna är att de känner att de gör nytta, trots att de varit borta från den militära verksamheten under många år. I en regional stab skadar det inte att vara erfarenbåde civilt och militärt. Tvärtom. 

Attityden till reservofficerare har ändrats i grunden, menar de. De känner sig väl omhändertagna, efterfrågade, uppskattade.

– Helt plötsligt är vi faktiskt på riktigt intressanta för Försvarsmakten, som Björn Elmqvist uttrycker det.

Vad tror du att det beror på?
– Försvarsmakten klarar inte av omställningen som de måste göra nu utan oss reservare. Nu har den som vill verkligen en möjlighet att kunna vara med. Ju mer vi övar desto farligare blir vi för fienden. Det lyckades vi bli under den här övningen.